Sjumilakliv...

... in i den digitala teknikens värld!

 

 

Nej, så stort är det inte. ÄN! Men för pedagoger som har väntat och längtat och jobbat upp förväntningarna en liten, liten aaaaaaning så känns det stort. För vi kan nu känna vad som ligger inom räckhåll. Alldeles där bakom hörnet. Och det går lekande lätt...

 

 

Vad säger ni? Vad det handlar om?

 

Film kära vänner! Vi gör numera film. I all enkelhet... ;)

 

Titta bara:

 

 

Det här är saker som känns stora för oss pedagoger men som är alldeles självklara för barnen. Fantastiskt att se. Och ni hör ju skratten som porlar medan filmen skapas! Det är inte så mycket Norén eller Bergman över just den här sekvensen (med tanke på skratten...;)) - men stor film, helt klart!

Det här arbetet krävde inte ens instruktioner. Barnen agerar intuitivt i ordets alla bemärkelser. Det praktiska bara fungerar. Och historierna tillkommer i stunden. Magiskt! Mycket stort kommer att komma ur detta i sinom tid. Det är vår starka övertygelse.

 

Det här är alltså ett av de sätt vi använder vår nya lärplatta på. Det blir inte så mycket spel på den. Men desto mer film och framförallt kreativitet och lärande på ett lustfyllt sätt. Och just nu känner vi att det här kan bli stort... Riktigt stort!

 

Hur tänker vi då?

 

 

I läroplanen står att förskolan ska sträva efter att varje barn:

• utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa

En sak är säker - vi har utvecklat ett intresse för det här. Snabbt gick det och samtalar gör vi. Nu kan vi nästan inte vänta på att börja med det vi egentligen tänkte använda den här appen till. "Sagan om vattendroppen" ska bli film! Eller kanske filmer. För vi har svårt att se att inte de flesta är sugna på att göra sin egen version av den. Här finns inte bara en regissör. Det är en roll för alla - tillsammans.

Såklart!

För övrigt har det ju varit glest med blogginlägg den här veckan. Kanske är vi lite splittrade nu... Tankarna far och flyger som de brukar göra i juletider. Fast vi kanske inte tänker så mycket på sill och sju sorters kakor som på alla de idéer som fullkomligen exploderar här inne! Vad är det vi ska hugga tag i? Dessutom har vi vår kära VFU-elev Amanda som behöver pröva sina vingar (och gör det med den äran) och nu också en prao-elev Gustav (som går år 8 på Skansenskolan) som kom som en frisk fläkt till oss i måndags. En nästan äkta kill-fröken. Det gillas - av både stora och små! Tyvärr har han planer på att bli grävmaskinist när han blir stor. Vi gör vad vi kan för att få honom på andra tankar! ;) Han initierade ett mycket givande samtal med barnen idag om vad de skulle bli när de blev stora och här finns alltså både blivande bönder, brandmän/kvinnor, superhjältar och ortopeder ska ni veta.

- Jag ska jobba på sjukhus. Laga ben som är trasiga. Det ska jag.

 

Joråsatt... Framtiden är tryggad!

 

Men igår... var i alla fall en del av oss (och Gustav!) på Lovisatorpet en sväng. Där lekte vi som vanligt och njöt av utsikten...

 

- Titta! Jag kan se Kalmar!
- Ja! Hur vet du att det är Kalmar?
- Därför där är den där backen! (högbrodelen)

Så lekte vi...

 

... "Kom alla mina kycklingar". Det blev rejäla språngmarscher för att klara sig undan räven. Som oftast var en varg... ;)

Sedan lekte vi kurragömma! Västarna gjorde sitt bästa för att avslöja våra gömställen i det nu obefintliga lövverket. Men det gör inget. Det är ju ändå det som är det roligaste - att bli hittad!

 

Så lät vi promenaden fortsätta mot grusgropen och då upptäckte vi något som var snarlikt ett hav.

- Är det ett hav?
-Nej, det är plast.
- Oj!
- Men jag tror att det är vatten där under för titta det är vågor där.
- Nej, jag vet att det är en åker där under.

Så närmar vi oss gropen och då ser vi kyrkan torna upp sig - stor och ståtlig.

 

- Kolla den får plats i mina händer!

- I mina med!

Men vår VFU-student har superkrafter...
 

Hon kan bära hela kyrkan i sin hand! :)

 

Klättrar en upp på stenarna så blir en nästan lika lång som kyrkan.

Men det är inte helt lätt...

 

Något annat som inte är lätt är att hålla reda på reglerna...

 

 

 

... i fotboll! Tur att vi hade en kill-fröken med som hade stenkoll.

 

- Nej! Det blev inte mål! Han stod för nära!

- Fast i riktig fotboll får man stå hur nära som helst. Till och med i målet.

- Får man?

- Ja.

- Jaha.

- Nu spelar vi igen.

 

Och en tjej-fröken som såg allt! ;)

Många mål blev det!

 

 

Ja.

 

Det var väl det.

 

Idag.

 

Imorgon tar vi nya tag.

 

Då ses vi!

 

Här.

 

Där.

 

Eller båda!

 

 

P.S Vi såg att hela marken var täckt av stjärnor. Är det för att det är advent tror ni?