Tillsammans

Det talas om att TV- och dataskärmar är de nya helgedomarna. Den nya tidens lägereld. Det är där vi samlas. Där vi känner samhörighet. Där informationen sprids.  Men också där vi passiviseras. 

Därför är många "rädda" för att den digitala tekniken tar plats redan i förskolan. "Ska inte barnen leka?" "De spelar ju redan så mycket..." "Ska de inte röra på sig istället?" Jo. Ja. Och jo... Fast kanske inte istället. Men också! För... 

Vilka av oss skulle idag klara att sköta det dagliga livet utan den moderna tekniken? En dag utan mobilen? Bara en sådan sak...

Tänk på hur det var på den tiden då datorerna var stora som hus, internet betraktades som en "fluga" och vi inte hade mobiltelefoner... Minns ni? Eller är ni för unga? ;)

Så snabbt har faktiskt utvecklingen gått att det under en tioårsperiod hände så mycket så att det som var ovanligt eller nytt en dag, 10 år senare var en självklarhet som vi inte kunde klara oss utan.

 

 Hur överlevde vi? Innan alltså? ;))) 

 

Nu är allt det - och lite till - en självklar del av vår vardag. På gott och ont räknar vi med att alla alltid ska vara nåbara. Att en förväntas kunna hitta alla slags information en touch bort. En kan tycka vad en vill... Men utvecklingen går framåt! Och vem vet hur livet och samhället, som barnen ska ta allt mer aktiv del i ju äldre de blir, kommer att se ut? Alltså behöver de få ta del av allt det som finns och som kommer att finnas. Prova. Undersöka. Lära sig hantera. Så att det inte känns konstigt eller övermäktigt att ta in och lära sig. Så att de kan ta en självklar plats i det nya samhället om några år. Just nu handlar mycket om datorer, som numera finns i den simplaste mobil...

 

Men om 10 år - vad är det då?

 

 För barnens del handlar mycket idag om spel. På föräldrarnas mobiler. På egna surfplattor. På datorer. Men allt är inte "bara" spel. Och alla spel är inte "bara" spel...

Kring vår lärplatta samlas vi för samtal, kreativitet och lärande...

 

Här kan en måla...

 

... eller skriva...

 

... med penna eller...

 

... eller tusch...

 

... och använda alla regnbågens färger. 

 

Men lika gärna kan en skriva på tangentbordet.

 

En kan hitta fina papper att måla på - och helt plötsligt växer berättelser fram som utspelar sig på havets botten...

 

... eller så gör en helt enkelt sin egen spökhistoria där Spindelmannen plötsligt dyker upp med sitt spindelnät. Konstnärligt frihet. Enkelt och lätt.

En sitter ner en stund tillsammans med sina vänner. En i taget sköter lärplattan. Oftast. Det berättas ofta, ofta historier till det som ritas - och då växer de fram som en gemensam berättelse.

Tillsammans!

Ja...

Ni förstår.

 Men ibland fungerar det faktiskt att sköta även ritandet/målandet/skrivandet tillsammans. En lägger till sitt eget - men tar inte bort det någon annan har gjort.

 

Det vi tränar på då är - turtagning! Superviktigt -  när en ska vara tillsammans. 

 

Och inte är det helt okomplicerat.

 

Men det går framåt... :)

För det är spännande också att se/höra vad de andra tänker. Att få lite ny input...

Och är det något vi tror om framtiden så är det nog just det - betydelsen av att kunna jobba tillsammans kommer att vara avgörande. Så det är bäst att träna på!

Så vi tränar...

 

 

 

... och tränar...

 

 

... och tränar!

 

Och när vi inte orkar måla mer - ja, då övar vi oss lite på matematiken. Även det en konstform. Om en bara har de rätta ögonen på sig. Och det har vi! :)

 

Det om detta!

 

Nu går vi in i den sista veckan innan jul.

Tänk vad fort tiden går!

 

Men vi jobbar på in i det sista.

 

Så vi ses.

 

Här.

 

Där.

 

Eller båda!