... men ingen snö så långt ögat når.
Istället kvittrar vårfåglarna så mycket de orkar och vi funderar på det där med överdragsbyxor och overaller.
Behövs det verkligen nu?
Ja.
De gör väl det.
En stund till.
Men snart...
Igår skulle vi, om det inte hade varit lov, gått till Rydberggården och haft idrott. Istället gick vi till grusgropen. Och det innebar såklart inte att vi inte ägnade oss åt rörelse.Tvärtom! Miljön fullkomligen ber om rörelse. Det har vi ju också pratat om förut. Hur bra det är med uterummet både för den naturliga rörelsen men också för att minska stress och öka inlärning och... bara njuta såklart!
Så vi ställde upp och gjorde oss beredda att gå.
- Ska vi gå till Jordtorpsåsen, hörs en förväntansfull röst ur ledet?
Nej. Men ååååååhhhhh vad vi längtar dit nu! Titta på knoppar, vänta på grodyngel och trollsländor och blodiglar.
The Vipan Way!
- Nej, vi ska gå till grusgropen.
- Jaha. Det är ju inte långt alls! Det är ju bara poff så är vi framme!
Tänk hur det kan ändra sig.
Det känns inte som så länge sedan som grusgropen var en långpromenad.
Så gav vi oss av.
- Hör du fågelsången?
En uppmärksam Vipa noterar att det är nya tider på gång.
Framme vid gropen hjälps vi åt att bära packningen fram till grillplatsen. Vi hade nämligen packat ner några korvar och lite varm choklad så vi skulle kunna stanna lite längre.
Vi vet ju hur roligt det brukar vara!
Dessutom är det ju både spännande och mysigt att göra upp en eld.
Så det gjorde vi.
Vi minns också hur viktigt det är att elden får "luft" om den ska brinna bra.
- Den måste ha syre om den ska leva. Som vi.
Ja.
Det är inte vilken luft som helst liksom.
Syre.
:)
Så vi byggde "eldhus" med plats för luft.
Och det brann så fint!
Sedan måste en vänta...
Korven vill inte ha eld.
Den vill ha glöd.
Så då passade vi på att...
... klättra upp i ett träd.
Och inte vilket träd som helst utan...
- En gran?
- Ett taggträd?
- En tall!
Och när en kommit upp...
... ja då vill fler följa efter såklart!
Och det är lite rogivande att stå på en gren och se allt lite så där från ovan...
När vi hade fått klättra...
... av oss...
... lite och...
... utmana oss själva...
... att sträva...
... mot högre mål...
... var det äntligen dags för en korv.
Mums!
En får själv välja matplats.
Naturen är fantastisk!
Videkissarna smyger sig fram...
- Va? Är det en katt?
Nja...
Kanske inte riktigt.
Men mjuk och go´! :)
På hemvägen kunde vi...
... kika på...
... en annan utsikt...
- Kolla! Där ser jag havet!
- Ja. Och Ölandsbron!
Nog är det tur att just det här är vår plats på jorden!
Och hemma på Vipan...
Nog är det tur att just det här är vår plats på jorden!
Och hemma på Vipan...
... fortsätter vårexperimentet.
Se vad den har växt. Löken.
Men ännu låter den oss inte veta vad den ska bli när den blir stor...
Kanske kan den - precis som vi - bli vad den vill!?
Spännande!
Ha en skön helg nu alla.
Och krya på er alla sjuklingar så vi får ses igen nästa vecka.
Här.
Där.
Men helst båda såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar