... att bara vara.
Underskattat!
Det kan vid en hastig titt se ut som att ingenting händer. Men det händer massor!
Det blir tid för två vänner att mötas i soffan och läsa böcker tillsammans till exempel. Hur värdefullt är inte det...
Någon som är sugen att pärla en fisk får tid att göra en skiss att pärla efter. I lugn och ro...
Och flera gånger under dagen möttes olika vänner för att spela kort eller andra spel tillsammans.
Då tränar vi turtagning - som nästan är det viktigaste i livet att träna sig på.
Bortsett från att vara en kompis och att lära sig kompisspråket då.
Men det bygger ju ganska mycket på att en kan turtagning.
Så...
Allt det här kände vi oss alla, både korta och långa Vipor, ganska nöjda med. Myste lite på den känslan. Av att ha tid att bara vara...
Så sitter vi och äter mellis som bäst...
BOOOOM!!!
Vi hamnar i en diskussion om årtal.
Ja?
Eller?
Vad brukar ni prata om? ;)))
På vår schemavägg har vi sedan nyåret satt upp en "skylt" som säger 2014. Det kan vara bra att ha... Och det har väl varit på tal vid något annat tillfälle. :) Idag hade vi anledning att prata om vilket årtal som barnen är födda. 2008. Vi tittar på siffrorna och läser tillsammans.
Det där med att räkna till tio... Sååå 2013 alltså! ;))) Kanske till och med ännu mer förlegat.
Men det stannade ju inte där.
Såklart!
- Jag ska berätta för min mamma att jag är född 2008. Kan vi inte låta mammorna och papporna skriva sina nummer också?
Såklart! För att inte säga självklart! Tur att ni är så samarbetsvilliga och inte protesterar utan helt självklart bara tar er tid att göra en skylt innan ni går hem! <3
Tid! Det är guld. Ovärderligt!
Det är inte utan att vi undrar vad vi ska använda tiden till imorgon.
Om vi som är långa bara ger det lite tid...
Vad får vi lära oss då?
Imorgon får vi veta!
Vi ses då.
Här.
Där.
Eller båda! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar