Det växer så det knakar

Ett par veckor ligger bakom oss, fyllda av helgdagar, klämdagar och bara några enstaka vardagar då endast några få barn varit på Vipan!  

Annorlunda.

 Annorlunda bra! 

Men idag var många tillbaka!

Pigga! 

Leksugna! 

 Inte så annorlunda. Men bra ändå! :) 

Och - var de inte lite längre? 

Kan det vara sant?

Ja. 

Varför inte?

Det växer ju så det knakar överallt så det är klart att även Vipor växer! 

Det nästan säkraste vårtecknet (ja, nu är det ju i och för sig nästan sommar men ändå...) som finns är den där härliga, underbara lusten till och nyfikenheten på det som växer i naturen som följt med oss ända sedan Bofinkstiden. Och säkert egentligen redan innan - men då var vi ju inte riktigt samma gäng... 

Kanske är det nåt mänskligt och inte något för bara Vipor och Bofinkar?

 Låt oss hoppas det... 

Då finns det hopp! :) 

Hur som helst.

 

 Redan i förra veckan påbörjade vi ett planteringsprojekt i Sinnenas Trädgård. 

Och idag fortsatte det...

... med plantering av ett par nya och förhoppningsvis tåliga hallonbuskar som med gemensamma krafter grävdes ner. 

Ni ser att vi jobbar hårt om dagarna! ;) Så det där en brukar säga om "kläder efter väder" - ja, det har anpassats och kompletterats hos oss och också  blivit "kläder för arbete". Jobbarbyxor och oömma tröjor är jättebra att ha. Då slipper en ta på galonisar när det blir lite smutsigt... För på insidan av dem blir det gärna oliiiiiiiiiiiidligt varmt såna här dagar. Så ni vet... ;) 

Hur som helst.

Tillbaka till planteringen! 

Allt som växer behöver vatten. Även en hallonbuske. Så vi vattnade och vattnade... Och njöt av känslan av att stoppa händerna i jorden. 

- Åh, vad skön den är! Jätte... mjuk! 

Ja. :)

Det som planterades förra veckan har redan kommit upp! Rädisor som ni ser. De fick också en skvätt vatten... 

Och så föddes en tanke:

- Hur kan ett så litet frö innehålla så mycket? 

Kommer ni ihåg att vi ställde den frågan till er redan på Bofinken? Den tål att tänkas på den frågan... Så håll kvar tanken! :)

- Ja men... Man stoppar ner fröet i marken och så ger man det vatten. Så suger det upp vattnet och så växer det och växer och växer! 

-Ja... Men hur fick allt det plats inuti fröet? 

-Men det växer ju! 

Sant. 

Enkelt.

Är det så enkelt?

Vi får fundera vidare på det. 

Minns ni? :) 

Varifrån kommer massan? 

Hur kan ett litet frö från en tallkotte eller lönn-näsa växa upp och bli ett träd som väger flera hundra kilo? Eller ett solrosfrö bli en fem meter lång blomma?

Mmm... :) 

Något som har växt ordentligt och troget kommer tillbaka år efter år i Sinnenas Trädgård är citronmeliss och mynta. Nu tyckte vi att de och oregano som trängs lite med varandra i doftdelen behöver lite nytt sällskap. Så - då började vi gräva upp lite plantor för att göra plats för salvia. 

Om ni känner att ni har lite plats i en kruka (det är faktiskt att föredra då både citronmeliss och mynta har en tendens att verkligen växa bra... Och lite... ska vi säga...ohämmat;)) hemma i er trädgård eller på er balkong så har vi nog några pigga försäljare bland våra Vipor som tänker jobba lite på arbetseftermiddagen i veckan. Guldpengar är en gångbar valuta. Ett tips bara. Ni har inte hört det från oss... ;))) 

Vi är inte inomhus så mycket så det stör nu. 

Heller.

Inne är ganska ute hos oss som ni kanske har märkt... ;)

Men en liten stund var vi ändå innanför väggarna idag. Och då började det byggas en gård... Med mängder av hagar till alla djuren. Silos (ja det ordet kan en om en är sex år och bor på Öland) fyllda med majs. Lador. Och massor av andra nödvändigheter. Allt byggt med noggranna och försiktiga händer... Stav för stav. I lugn o ro. För de flesta var redan ute. Den lilla gruppen fick njuta av att koncentrera sig, fokusera och fullfölja sin tanke. Och sedan gick de också ut. 

Det är så vi tycker om det.

Att ha möjlighet att välja.

Inne.

Ute.

Många.

Få.

Frökenval.

Barnval.

Ja... 

Men imorgon ses vi igen, eller hur?

Här.

Där.

Eller båda!