Ordets kraft

 

Att ha tillgång till ett språk öppnar världar för en människa. Tänk er själva - hur skulle det kännas att inte kunna kommunicera? Inte kunna förmedla sina tankar och känslor till en annan varelse? Inte på något sätt... Och tänk er det omvända - att KUNNA förmedla tankar och känslor på MÅNGA sätt. WOW! Vilken kraft det ligger i det! Därför försöker vi att jobba för att ge barnen tillgång till många språk och uttrycksformer.

Det mest självklara och också mest lockande för oss just nu är att lära sig knäcka koden för hur en gör när en läser och skriver. Det kan se ut på många olika sätt. Det är någonting med det där med många och olika alltså... Någonting BRA! En får hitta sin egen väg. Sina egna metoder. Prova sig fram. Det ligger något lockande i det också. Att hitta sitt eget sätt men som ändå landar i någon slags gemensam nämnare.

Ni har ju redan sett hur vi som Vipor kan använda magnetbokstäver för att snabbt och smidigt forma ord. Eller skapa konst, om en så vill! Men en vanlig pensel och lite vatten är inte heller fel...

 

Det som känns extra härligt i möjligheten att få hitta sin egen väg är att det inte ger utrymme för så mycket av den negativa kritik som annars lätt dyker upp när en ska göra på samma sätt som alla andra. Om mina bokstäver får se ut så här så får dina se ut som du vill. Men vi kan läsa allt! Eller - vi är åtminstone på väg mot läsning...

 

Ett annat sätt att närma sig läsningen är när materialet är känt. Vi har tänkt - eftersom så många är intresserade av det skrivna språket - att ge ännu större utrymme för bokstäver och barnens egna  sätt att relatera till dem. Vi har bland annat köpt in en gammal klassiker - Majas Alfabet (av Lena Andersson) och Majas Alfabetssånger. Den bygger på små verser som handlar om växter. De är också tonsatta så om det visar sig att barnen fastnar för det kanske det blir något vi jobbar vidare med på något sätt.  Den första bokstaven i alfabetet är A. A som i ASK:

Vi har en ask

Den är minst 100 år

Den blir bara högre ju mer tiden går

Och jag har en gunga på lägsta grenen 

Där sitter jag ofta och dinglar med benen 

 

 

På vilan härom dagen läste vi den för första gången. Då visar det sig att någon redan kan både texten och musiken. Så - då blir fröken arbetslös och kan ägna sig åt att bara mysa på vilan. Och någon annan får växa av ordets kraft... Det är vackert!

Somligt har ändrat sig en del från förra läsåret. Vi är samma personer. Men - vi är lite äldre. Lite klokare. Lite mer erfarna. Och allt flyter på! Dagarna är fortfarande intensiva. Dynamiska! ;) Men det är nu en mer kontrollerad kreativitet. Vi övar oss på att låta saker ta tid. Så ofta vi bara kan delar vi in oss i olika grupper som alla har något spännande att göra.

Att ha förmånen att under de mest intensiva och välbesökta timmarna på dagen ha möjlighet att vara fyra pedagoger gör stor skillnad för hur dagarna flyter på. Nu hinner vi, precis som vi hoppades, vara mer närvarande i nuet tillsammans med barnen. Och det känns gott!  

 

Som vanligt lider vi inte brist på idéer . Det är något vi tagit med oss från Bofinkstiden. Redan då började vi spekulera i vad vi skulle göra när vi blev Vipor. 

- Kan vi inte bygga ett slott?

- Ja! Ett stort, som man kan gå in i! 

 

Det ska väl inte vara omöjligt... Vi har ju byggt av mjölkkartonger tidigare så det var ett material som snabbt kom upp som förslag. Så då började vi samla... 

- Hur många kartonger tror ni att man behöver?

- 100!

-23!

- 50! 

- 1000!!!

Det börjar likna ett experiment. Nu har vi några hypoteser som ska falsifieras - som i alla riktiga experiment! Vi ska prova och se vilket antal som är rätt alltså! :) 

 

 

Vi samlar alla mjölkkartonger under ljusbordet...

 

Märkta och klara är de. Ligger där som en fin tallinje. Vi har 18 just nu.  Och vi är lite sugna på att prova om det kanske räcker...

 

 

Ja det var väl det!

Vi ses imorgon då.

Eller kanske redan i eftermiddag?

Här. Där. Eller båda!