Hasselskogen



Nu när vi har övat upp oss på att gå långt - till Jordtorpsåsen - så kände vi nog att nu ville vi se lite annat på vår promenad. Och det föll sig så att vi stod på gården igår och pratade om hur roligt det är att plocka blommor och hur synd det är att en inte "får" plocka på gården och absolut inte på Jordtorpsåsen eftersom det är ett naturreservat.

 

- Men i den där andra skogen där växer det fullt, fullt av fina fina blommor! Kan vi inte gå dit någon gång?

 

Såklart vi kan! Ett par snabba samtal och så var det bestämt. Så idag efter frukosten och en snabb sångstund traskade vi med raska steg iväg i riktning mot Hasselskogen på andra sidan vägen. Vet ni - det kändes inte ens i benen idag. Det är så vältränade vi är nu! ;) 

 

Tänk vilken förmån det är att ha naturen så nära! Det är guld värt.  Idag behövde vi knappast inte "orma" oss alls utan kunde gå fritt efter eget huvud och titta på vad vi ville. Och det finns alltid mycket att se...

- Tänk om vi får se en räv eller en älg eller ett rådjur! De bor i skogen!

 

Hoppas!

 

Vatten kunde vi se idag i alla fall. Tur att vi hade tagit på oss stövlarna! De flesta av oss i alla fall... och de som valde att gå i skor lovade att gå "försikigt". Det gick bra faktiskt - även om det kan ha råkat klivas i en och annan liten hög av... ska vi säga... spillning? :)))

 

Vatten är fascinerande av många orsaker - det är ett ämne med många unika egenskaper.  Till exempel kan en se sig själv i det - som i en spegel. En reflexion. Just det är inte unikt för vatten såklart - men spännande ändå. Hur kan det komma sig att en kan spegla sig i vatten? Det får vi undersöka närmare.

 

Vatten kan också lägga sig som pärlor på ett strå. Vackert! Men hur kommer det sig? Är inte vatten "rinnigt"? Det blir gärna många frågor på våra promenader. Vi tror att det är därför som vi gillar dem så mycket...

 

På just den här promenaden hittade vi något som vi i alla fall aldrig har sett på vår promenad till Jordtorpsåsen...

 



 

 -Vad är det här?

 

Jaaa... Inte var det från växtriket i alla fall. Men spännande var det...

 



 

... att hitta massor av spikar...

 

 

 

... rostiga STORA metallföremål...

 

 

... och dessutom en massa kol!

 

 

- Jag har aldrig sett såna här stora kolbitar!

 

Bara en sån sak! Tänk att få uppleva med alla sinnen något en aldrig har upplevt förut. Och vi andra får vara medupptäckare. Det är inte fy skam det heller!

 

Det mesta vi såg idag hörde ändå till växt- och djurriket. Precis som vanligt. Och precis som vi tycker om att ha det.

 

 



 



 - Vi får inte äta de där svamparna. Det är nog flugsvamp...

 

Kanske inte flugsvamp - men inte matsvamp heller troligtvis. Svampar har vi mer att lära om... 

 

 

- Kommer ni aldrig nån gång? Jag vill gå in i skogen nu!

 

Jodå, vi kommer!

 

 

 - Där är den! Min koja! 

 

Ett kärt återseende.

 

 

 All packning samlades under trädet. De som ville kunde ställa sin samlarhink där också. Inte så många ville det...

 

 

 Solen sken och hasseln susade stilla över oss... Harmonin var ett faktum. Som vanligt i naturen. Då kan man i lugn och ro hitta...

 

 



 

... en gren att vila på...

 

 

 



... eller spana ifrån. Mysigt.

 

Det är ganska mysigt att gå omkring med kameran också. 

 

 

- Jag ska ta kort på fina saker. Så kan jag sätta in dem i pärmen.

 

 

Under äppelätarpausen passade vi på att mäta oss lite med växterna.

 

 

- Jag är längre än den där!

- Är du?

- Nej! Den är längre. (efter att ha tittat på bilden i kameran)

 

 

- Jag vill också mäta mig!

 

 

- Jag är en djungelflicka!

 

Fantasin får fritt spelrum i naturen. Allt är möjligt!

 

Hur det gick med blomplockningen?

 

 

- Det växer inte så mycket blommor nu. Träden tappar ju löven... Det växer bara såna där Viktoria.

 

 

Ja, det var cikoria. Viktoria. Cikoria. Vi vet ju vad vi menar i alla fall!

 

Så gick vi hemåt. Vi fick skynda på stegen lite för kalvarna som vi fick låna skogen av kom springande och var nyfikna på vilka vi var. Vi stängde noga staketet bakom oss...

 

Men då hör vi något som...

 

galoppar...

 

Ja, bilden är lite suddig. Lite exalterade blev vi nämligen! För alldeles bakom oss springer ett rådjur föbi. Först trodde vi att det var kalvarna som kommit lösa - men istället gick vår önskning om att se en räv, älg eller rådjur i uppfyllelse! Alla blev häpna. Och lyckliga!

 

- Jag har aldrig varit på så nära håll till ett rådjur! 

 

Magi.

 

 

Så "ormade" vi oss hem.

 

Och bara så ni vet Blå Kaningruppen så såg "Jordtorparna" också...

 

... japanska lyktor! Men vi plockade inga. Det fanns ingen att be om lov. Och det måste en ju!

 

Ännu en dag till ända.

Vi ses imorgon.

Här.

Där.

Eller båda!