Fångad av en stormvind

Lite så känns det... En dag på Vipan. På ett positivt sätt - kreativiteten flödar och vi växer så det knakar som människor. Allihop på nåt sätt... 

Vi övar oss så pass på att visa hänsyn, bli självständiga och lyssna att om en utvecklade muskelmassa av sådana övningar skulle vi kunna ställa upp i vilken bodybuilder-tävling som helst. Och vinna! Men det stormar. Såklart! Och så pratar vi. Så avlöser de varandra - alla de där fina ögonblicken då vi hjälper varandra att komma ihåg orden tack och förlåt - och en som står bredvid och ser det hända rörs nästan till tårar! Det är så hoppfullt att se människor växa och lära sig om livet. Så stormar det igen! Och då kan det hända att det blir lite spontanteater på gården för att göra det lite tydligare hur det där som en gjorde i stridens hetta kändes. För båda parter kanske... Det är inte lätt att vara tillsammans med andra ju. Men alternativet är outsägligt mycket svårare! För att inte säga omöjligt. 

Har ni sett vår lilla whiteboard i hallen? På sista tiden har vi - mest för vår egen skull (reflektion är nödvändigt för att få perspektiv) - noterat antal relationer som blir under en dag i en grupp bestående av ett bestämt antal människor. 

"Dagens rätt" - antal relationer    idag på Vipan

Så många relationer har ert barn rört sig i idag när 18 barn har varit tillsammans. Hade alla 22 varit på plats hade det ökat till 231! Det är ju egentligen inte konstigt att barnen är trötta efter en dag på förskolan. Och inte konstigt att det stormar heller. Det är ju också därför vi delar oss i små grupper under de mest intensiva timmarna på dagen. För när vi halverar gruppen (11 barn) sjunker antalet relationer till 55 - en betydande skillnad mot 231. Och i den lilla 11-gruppen delar vi oss i ännu mindre grupper beroende på vad vi vill arbeta med. Oftast bli det grupper om 4-5 barn som mest - oftast färre - och då sjunker antal relationer till hanterbara 6 - 10. Skönt. Då finns det rum för utveckling! 

Så har vi haft det idag. Och i vår lilla Jordtorpsgrupp skulle vi ta hand om grönsakerna vi handlade igår på vår promenad till Stenladan. Vi bestämde oss nämligen för att låta skördefestandet som närmar sig på Ön få ta lite plats även hos oss på Vipan trots att vi bestämt oss för att utforska vatten lite närmare. Så vi utrustade oss med diverse verktyg för att skala och dela morötter, kålrötter och rödbeta. En skål med vatten ställdes fram för att lägga de färdiga grönsakerna i. Ja, det var helt utan baktanke (nåja... kanske inte helt...;)). Och ja... Såklart börjar det hända saker! 

- Vattnet gör så att morötterna flyter! Vatten är starkt! 

- Flyter morötterna?

- Nej! De är för tunga. 

Då kan en ju inte låta bli att ta fram ett äpple...

- Äpplet flyter!

Vi känner på äpplet. Det är tyngre än morotsbiten. Och ändå... Är inte det märkligt?! 

Ett väldigt experimenterande tog vid. Barnen utforskade densitet och Arkimedes princip den empiriska vägen. 

Hands on! Skaffade sig erfarenheter om naturvetenskapliga fenomen som de senare i livet kommer att kunna relatera annars ganska förvirrande formler till. 

Den ena skulle "bära" upp den andra. Det var tanken... Vi försökte också att blåsa vågor i vattnet enligt teorin om att det är vågorna som bär. 

Annat material - samma tanke! Men äpplet var inte hjälpsamt. Balans är viktigt kunde vi konstatera. 

Inte ens de lätta ärtorna ville flyta. Men dem kunde vi hjälpa! 

Det är ovärderligt att ha något att hänga upp abstrakta tankemodeller på. Att kunna relatera till något. Helst egna erfarenheter. Man behöver relationer alltså! På många sätt. Som vanligt. 

Ja, så har vi haft det. Vad har ni gjort idag? 

Vi ses imorgon hör ni! Här. Där eller båda! 

P.S Nu är datum för föräldramöte klart! Kolla mailen vänner. Det blir kul att ses igen! D.S