Vi hade i alla fall tur...

... med vädret!

Nåja. I ärlighetens namn så hade vi väl tur med lite mer än så...
Vi hade tur att sällskapet var så trevligt. Alla dagens Vipor var med - vilket innebar att vi var 21 (17 barn + 4 fröknar) tappra som efter frukosten "ormade" iväg i riktning mot Jordtorpsåsen. Vi hade klätt oss efter vädret - som vid den tiden såg ut att vilja bjuda oss på något annat än vad vi är vana vid - nämligen regn. Men det bidde inget med det! Å andra sidan gjorde nattens och morgonens regn att vi hade turen att få plaska i pölar på vägen upp - vilket ju livar upp!

Det skvätte härligt!

Inte för att vi var så ledsna ändå. För vi hade också tur att vi alla blir så glada av att veta att vi ska gå till Åsen. :) Då blir vägen lätt att gå trots att vi har konstaterat att vi när vi har gått både dit och hem har tillryggalagt den ansenliga sträckan 4 000 m. Det är inte så dåligt när en bara är 4-5 år. Dessutom är en inte rädd för att springa lite i kringelkrokar eller fram och tillbaka när en är 4-5 år - så det där med 4 000 m... Det blir nog lite plus på det. Men vi har ju tur att våra ben är pigga och raska och inte har problem med en liten promenad. Så, ja - vi hade tur med mer än vädret. Tur!

Nu när vi börjar bli lite mer rutinerade packade vi ner lite mer utrustning än sist. Även om det där sista extra inte riktigt lyckades oss. Vi hade så gärna tagit med oss vårt mikroskop-ägg också! Tänk när en kan se precis hur fantastiska insekterna ser ut när en kommer riktigt nära... Men att packa ner datorn och hela den manövern kändes lite krångligt idag. Vi får hitta lösningar på det i framtiden.

Håvar hade vi med oss i alla fall!

 

 

 



 Och gitarren! Vet ni hur coolt det är att ha med sig sin egen trubadur på promenaden?

Jättecoolt! :)

 

Vad vi sjöng?

 

Ni får en ledtråd!

 

 

 

Nyponrosorna är visserligen ett minne blott... 

 

 

... men världen svämmar över av nypon!

Så självklart sjöng vi Majas "Nyponros"!

 

 

Vackert var det! Både nyponen och sången. 

 

 

För övrigt hade vi en stor vagn med oss också. Full av mumsiga kyckling-wraps...

Tur att Vipor är en hjälpsam art. Vagnen var ganska tung.

 

Vi har ju pratat om det där med att inte låta sig begränsas i sin kreativitet tidigare. Att en håv är till för att fånga eller samla in saker med ska en inte låta bli ett hinder t ex...

 

 

 - Kolla! Jag kan hålla den på ett finger!

- Ja, vilken balans du har! 

 

 

 

- Jag kan också!

 

 

- Jag vill också! Hur gör du?

- Så här!

- Jag kan nästan!

- Ja, men vet du. Det är bara att öva. Sedan kan du lika bra som jag. Jag gör cirkus. Ja, en cirkus är det!

 

Mmmm... Cirkus Vipan! :)

 

Vi visste ju att vi skulle till dammen. Många skulle "fiska".

 

- Är vi framme nu?

 

Ja, nog var en stor som en damm - pölen. Men det var något som fattades...

 

 

 

... så vi vandrade vidare. Och till slut hittade vi dammen. Genast började vi jobba!

 

 En kan ta det lugnt vid vatten...

 

... bara sitta och titta.

 

Och apropå titta - barnen har nu egna kameror och kan själva välja vad de vill dokumentera.

 

 

 

 

 

 

Vi vuxna - vi bara funderar nu. Hur ska vi använda detta på bästa sätt? Bara vänta. Nu  dröjer det inte länge...

 

Men den största facsinationen har vi ändå fortfarande inför att upptäcka nya saker i naturen. Öga mot öga. Eller växt. Eller djur.

 

 

Rölleka

 

Malva

 

- Titta vilken fin! Den ska jag plocka till mamma!

 

Blåhallon

 

- Jag trodde det var björnbär.

 

Rönnbär

 

-Kan man äta dem?

- Ja, men de är ganska sura.

- Då vill jag inte äta dem.

 

Det är inte bara barnen som lär sig saker i förskolan. Fröknarna får också friska upp minnet ibland. Eller ganska ofta...:) På åsen växer nämligen den här, sedd från ovan ganska oansenliga blomman. Men om en lägger sig på mage och närmar sig ur ett annat perspektiv - så uppenbarar sig den vackraste lilla växt. En ögontröst. En borde se saker ur andra perspektiv oftare. Och inte bara när det kommer till växter...  

 

- Naturen är fantastisk!

 

Minns ni? Det visste vi redan som Bofinkar. Och kanske till och med redan innan dess...  

 

Det mest spännande och fascinerande är ändå insekterna. Eller ska vi klumpa ihop dem och säga att djuren är det som fascinerar oss mest. För idag hade vi närkontakt med mer än insekter.

 

 

Flickslända

 

 

 

 

 

 

Dagens raritet - större vattensalamander. Arten är fridlyst och Naturvårdsverket jobbar enligt en åtgärdsplan för att rädda den. Vi släppte den naturligtvis på en gång.

 

 

Först fick alla titta! 

 

 För övrigt fick var och en njuta av tillvaron som hen ville. I lugn och ro...  

 

  

Så var det än en gång dags att bege sig hemåt. Som vanligt väntade kalvarna på oss! :)

 

 

- Titta! Jag är en tjur!

 

Sannerligen. Med horn och allt!

Vi var så upptagna med att vandra i vattenbrynet att vi inte ens märkte att regnkläderna inte behövdes. Så de fick sitta på mest hela tiden. I varierande grad... Och förresten behövdes de ju faktiskt för att en inte skulle bli blöt när en halkade. Men på hemvägen fick vi nog.

 

- Jag har varit varm som en spis hela dagen! Kan du hjälpa mig?

 

Njaaaa... Nu håller vi ju på att bli ganska gamla. Och snart ska vi börja skolan. Så nu består hjälpen oftast i hjälp till självhjälp om en säger så... Självklart hjälper vi till när det behövs. Men oftast behövs det inte. Åtminstone inte handgripligen...

 

- Jag kan hjälpa dig, hörs vännens röst. Gör så här.

 

Och med gemensamma krafter så löser vi problemet. Tillsammans. Det är fint det!

 

Skönhet kantade vägen hem...

 

... och majsen växer och frodas. 

I en trädgård lyste en dahlia röd som eld.

 

- Titta, vilken vacker!

 

 

Vägen tog lite andra turer idag. Så på vägen upp till åsen kunde man t ex se det här:

 

 

- Titta! Vilken gammal traktor!

 

 

Och på vägen hem... 

 - Va?! Hur hamnade vi här?

 

Ja, världen är full av överraskningar!

 

Det är väl ingen större överraskning om vi ses imorgon?

 

Här. Där. Eller båda?