I vårt arbete på Vipan sätter vi ljuset på ansvar i matsituationen - med förhoppning om att det vi vill se mer av, det vill säga hänsyn, respekt och empati ska spilla över även på andra situationer under dagen. Och sakta men säkert ser vi att det är just det som händer... Även om vi fortfarande funderar (på ett vetenskapligt plan) över hur vi vet att det är just ansvar vi ser och inte något annat. Lydnad till exempel... Det är lurigt. Men jätteintressant och nyttigt!
Minst lika intressant skulle det vara att höra mer om hur ni tänker kring ordet ansvar. Dela gärna med er av era kloka tankar!
Minst lika intressant skulle det vara att höra mer om hur ni tänker kring ordet ansvar. Dela gärna med er av era kloka tankar!
Vi tänker lite så här - att när barnen själva börjar göra saker utan att en vuxen har påtalat det så visar det på ansvar...
Som till exempel härom veckan när vi satt tillsammans på "världen" (vår matta i köket:)) och åt frukt. Ni vet hur det kan bli lite saker över då. Nån liten kärna eller rest av ett skal eller så... Det har varit ganska vanligt att man lägger det som blir över på mattan eller golvet. Där det finns plats helt enkelt. Men den här gången reser sig rådig 5-åring på eget initiativ och hämtar papperskorgen och ställer den helt självklart mitt på mattan så alla kan kasta sitt skräp där! Ansvar? Definitivt.
Hört idag vid matbordet:
- Idag får man bara ta två skedar av köttfärssåsen. Så det räcker till alla. Det finns inte mer, visst?
Och nej, det var inte fröken som sade det utan - just det - en femåring! :) Sedan såg vi att det nog ändå räckte till en omgång till.
- Man kan ta två skedar till och sen kanske en sked. Sen är det slut.
Samma 5-åring. En 5-åring som alltså gör avancerade matematiska kalkyleringar över hur en volym ska fördelas mellan ett antal individer och dessutom därmed avgör hur mycket som blir lagom att ta. För det ingår också i det här med ansvar. Att inte lägga på mer på sin tallrik än en tror sig äta upp. Lagom. Och det vet väl alla som någon gång har ätit julbord att det inte är så lätt! Ögat vill ju oftast ha mycket av allt det goda. :) Men det där med lagom handlar ju också om att inte ta allt själv så att någon blir utan. Och då tränar vi oss alltså i både hänsyn, respekt och empati. Bland annat. Och så ansvar såklart.
Att vi numera vid matbordet påminner varandra om hur en säger när en vill ha mer mat eller mjölk eller... Och att säga tack och varsågod - det är en självklarhet i stort sett! Och då är det fascinerande att tänka på hur lite det är som behövs för att saker ska förändras till det bättre! Visst?! Lite medvetet arbete och fokus... Det är allt. Tänk vad enkelt! Det borde väl fungera på fler områden...
Såklart gör det det!
Idag blev vi lite påminda om det också faktiskt. Ni vet det där med hur vi jobbar i små grupper, med tydliga val och kända rutiner och hur det har påverkat gruppen på ett positivt sätt - det är ju ett lysande exempel på hur fokus och medvetenhet kan leda till positiv förändring. Tack vare det har det fungerat riktigt bra på Vipan trots att vi inte är full ordinarie styrka just nu. För att vi har sätt att jobba som är tydliga. För alla! Även vuxna. Om vi bara hinner förklara tänket... ;) Det är ju det där med tiden hela tiden. Men vi är tidsoptimister. I någonslags positiv bemärkelse... :)
Och så kom det sig att det på vilan blev en teater för alla istället för den vanliga läsningen...
Teater Vipan presenterar: Rödluvan och Hästen
- Det var en gång en liten pojke... som hette Rödluvan.
- Neeeej!!!! Det är ju en flicka!!!
- Nja... men den här sagan handlar om en liten pojke som hette Rödluvan. Han hade nämligen alltid en liten röd mössa på sig som hans pappa hade stickat.
Ja.
Självklart var det inte heller någon mormor med i sagan. Men en stackar hostig och snorig farfar...
Vargen var utbytt mot en lite stingslig och hungrig häst.
Jägaren hette Greta...
- Det heter min gammelmormor!
Minimalistisk teater.
Rödluvan var en riddare.
Pappa en kotte.
Hästen var en häst - faktiskt!
Farfar var en kaplastav.
Jägaren en penna.
Det bästa av allt var hur det, efter att den första reaktionen på att Rödluvan var en pojke, inte blev någon stor förvåning över att det var en pappa som packade godsakerna till farfar och så vidare. Nej, snarare var det så att det uppstod lite nyfikenhet på vad som skulle hända härnäst. Inte heller var det några problem med kottar, klossar eller pennor som "skådespelare". Tänk så fri en kan vara då...
Den här gången var sagan ändå mycket lik originalet. Men det kan mycket väl hända att Rödluvan dyker upp igen. Och hästen. Undrar vad som händer då...
Nu tar vi kväll.
Som vanligt önskar vi dem av er som tar helg redan idag
Trevlig första advent!
Vi andra ses ju såklart imorgon.
Här.
Där.
Eller båda! ;)
