... eller: Allt faller på plats!
Vilket som skulle passa som en beskrivning av dagen. Känns... HELT OK! :)
Att ha samlat sina tankar, hunnit förbereda sig i både teori och praktik som personalgrupp gör UNDER för hur barngruppen fungerar. Det fungerar lite som med trygghetscirkeln, som snart blivit ett begrepp hos både oss och er tror vi - är vi vuxna bara tydliga så blir barnen trygga. Det är aldrig barnens "fel" när det blir "kaos"...
På Vipan heter tydligheten schema,val och närvaro.
Det här med morgonvalen alltså... Guld!
Som en extra bonus får en ett nytt ord att utforska.
- Där är A! Som i mitt namn. Och i ditt! Och L! Som i mitt och ditt!
En lugn start på dagen ger ringar på vattnet. Att få välja mellan några aktiviteter och sedan få fokusera på det en stund är ganska skönt. Om en jämför med att rusa runt lite planlöst och bara se stora ytor och massor av saker som en inte riktigt vet vad en ska göra med så blir det här alternativet nästan som en lättnad. Det är till och med så att det märks ute på gården av personal från de andra avdelningarna. Barnen kommer ut. Går lugnt till en plats där de har tänkt vara. Påbörjar en lek. Och är... lugna. Det är fint att se. Och trots att en vet att det fungerar så är det lika fantastiskt varje gång en får tillfälle att verkligen SE det hända. Som sagt - GULD!
Just nu fokuserar vi alltså väldigt mycket på rutiner. Göra sitt val. Stanna där en stund. När en tröttnar - göra ett nytt val och stanna där en stund. Alla i personalen är samtidigt på plats på alla valplatser för att hjälpa till och stötta i olika situationer. Det handlar numer inte så ofta om att hjälpa till praktiskt - barnen klarar så mycket själva och ber vid sådana tillfällen nästan alltid en kompis om hjälp. Däremot behöver vi vara på plats för att hjälpa till i turtagningssituationer. När en behöver vänta på sin tur. Eller när en tycker att en har väntat färdigt samtidigt som tre till tycker samma sak. Vi behöver också vara på plats för att fånga upp tankar och idéer som barnen har och sedan ställa en fråga eller två som leder tanken vidare. Och - vi behöver vara på plats för att se att kompisspråket flyter.
Pratar ni kompis hemma? Vi vet ju att ni talar ganska många andra språk - men kompis är det inte alla som kan. Vi övar oss jättemycket! Övar på att säga de där vänliga orden, göra någon glad och vara hjälpsam. Vi pratar ganska mycket om pirater också... Och undrar om de inte har några munnar. Vet ni? För piraterna skjuter ju ganska mycket på varandra - och då tänker vi att de kanske inte har några munnar så att de kan säga med ord vad det är de vill. Så det är väl därför de skjuter? Eller? Det väcker tankar kan en säga... Nyttiga tankar tror vi. Senast idag hördes en diskussion om en "kompis-Batman" och en "kompis-Spiderman" också. Det sprider sig... Ordens kraft är stor!
Även om vi fokuserar på rutiner och lugn så vilar inte våra tankar om vatten. Såklart! Idag när vi tittade ut genom fönstret såg det ut så här:
Dimma! Så mycket så det som vi vanligtvis ser - huset och stallet - blev helt osynligt.
- Det är för att det är så kallt! Idag var det is på vår bil så jag kunde inte öppna dörren. Och på fönstren. Pappa måste skrapa rutorna!
Burr!
- Vad är egentligen dimma, undrar pedagogen?
- Det är små, små bitar av moln, svarar ett barn!
- Jaha!
- Nej, jag tror att det är små partiklar av moln. Jag menar små partiklar av bilar!
- Hur tänker du då?
- Du vet, det kommer ju ut moln ur bilarnas avgasrör.
- Just det!
För övrigt har vi...
... ritat...
... och skrivit...
... och marmorerat...
... och pärlat... Men det är lite hemligt så... sssshhhhh... :)
Och så gick den andra gruppen på promenad till grusgropen/Lovisatorpet och lekte lekar.
De försökte att fånga dimma också.
Det var inte lätt...
Så kan vi inte låta bli att fascineras av naturvetenskapen i alla möjliga och omöjliga situationer. Fast - hur omöjliga situationer finns det egentligen? Är det inte bara vi som är omöjliga om en ska vara ärlig? För inte tror vi att Einstein eller Newton tänkte på om det var läge för en upptäckt eller om de skulle koncentrera sig på sina tacos liksom. Nä. Så då gör inte vi det heller. Här undersöker vi balans.
Eller jämvikt!
Vi ses på Nobelmiddagen om några år... :)
Apropå jämvikt...
Så har vi läst också. På stjärnmattan - som blir en vattenpöl ibland när den "dimmiga" vattendroppen kommer på besök.
När klockan närmade sig två, men medan vi fortfarande var på topp precis som humöret, bestämde vi oss för att äta mellanmål ute. Så vi klädde på oss och gick ut. Allt i lugn och ro.
Ute sken solen...
... och vi fick äta lite mackor och sedan springa, skrika, skratta, leka, klättra, klänga och vänta på att mamma eller pappa eller mormor och morfar skulle komma. Det var i sanning en härlig onsdag. Den vita dagen. Tredje dagen i veckan.
Dagens känsla... <3
- Titta! Jag har pärlat "glad". För jag är glad idag!
Nu ser vi fram emot torsdag då vi ses igen!
Här.
Där.
Eller båda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar