Aaaahhhhh!!!
Så fick vi äntligen traska i väg till vår älskade Jordtorpsås!
En skulle kunna tro att det är fröknarnas val. Att det är de vuxna som vill ut i friska luften. Kanske för att få lufta sitt fågelintresse. Eller för att lufta kameran kanske... Men faktum är att vi är lika sugna hela bunten. För när vi nu gjorde det till ett val att följa med - ja, då var det kö till listan! Det här vill en inte missa liksom.
En dag i friska luften.
En dag i "frihet".
En dag i solen. Ja, vi tog och beställde sol även till den här Jordtorpsåsdagen. Det blir liksom... bättre då... Någon gång framöver kanske vi beställer regn... Eller snö?
Vi får se. ;)))
Idag skulle vi ju dessutom göra upp eld och grilla korv!
Bara det gör ju att en blir sugen att följa med.
Faktum är att vi började dagen med eld både här och var...
... i form av tända ljus. Och så lite mysmusik på det. Skön start på dagen!
- Varför är det ljus överallt? Är det jul nu?
- Nej, inte riktigt än. Men snart. Men tycker du inte att det är mysigt med ljusen.
- Jo, det är jättemysigt!
- Vad gör du nu?
- Jag gör chokladmjölk.
- Varför då? (vi är lite nyfikna också... hela bunten!:))))
- För att vi ska ta med oss det till Jordtorpsåsen idag.
- Ja just det! Gott!
- Ja, och varmt.
- När ska vi gå egentligen?
- Snart.
- Bra!
Ja, så gick vi då. Så snart alla hade kommit... Och allt började ju ungefär som vanligt ni vet...
... vägen fram.
Och ja... vi hade ju beställt sol. Så den sken.
Men vet ni...
- Håll utkik efter vatten och is nu!
- Ja, och dimma!
Såklart!
Och vad är det första vi får se när vi kliver utanför grinden om inte...
- Titta, det är is på soptunnan!
- Jag kan skriva mitt namn här.
Ja, redan här började en lite annorlunda resa mot Åsen.
Överallt hittade vi...
... is!
I alla möjliga former...
- En triangel!
- Oj! En pentagon!
- Vad är en pentagon?
- En femhörning.
- Jaha.
Och så - den numera klassiska...
... hexagonen! :)
- Titta, det är vatten i den!
- Hur menar du?
- Ser du inte bubblorna?
- Jo, just det. Att det kan finnas vatten i isen...
Som vanligt hade vi vårt landmärke - den kanske längsta pinnen i världen - att ta ut riktningen efter.
Men - när en sänkte blicken...
... var hela världen taggig!
- Hur kan det vara så taggigt, undrade pedagogen?
- Det är växten.
Vi tog upp ett grässtrå som var taggigt av frosten. Så strök vi på det... och allt det taggiga försvann. Kvar var bara det alldeles vanliga och helt släta grässtrået...
- Jaha...
Det var nästan så en kunde se tankarna snurra. Hur kan isen bygga upp sig så? Frågor som nog inte är helt klart formulerade i tanken försöker hitta sin plats bland det vi känner till. Vi får tänka vidare. Bara det att det fanns is överallt var så spännande. Vi hackade. Stampade. Knackade. Och så ville vi spara isen. Den var ju så vacker! Faktiskt vill vi också prova att plantera den...
- Vad tror du kommer växa upp då?
- Jag vet inte. Kanske ett ishus.
- En igloo?
- Kanske.
Taggarna fanns också överallt...
... och glänste som diamant i solskenet.
Isen hade också målat mönster i det som en gång var en vattenpöl.
Till och med isen var glad idag!
En annan spännande upptäckt var...
- Titta! Djungeln (majsfältet) är borta nu!
Men is var inte allt vi hittade...
... det fanns snö också.
- Det är för att det snart är jul! Det är bara tre (visar med fingrarna) veckor kvar!
Logiskt!
Väl framme vid målet kunde vi konstatera att inget var sig direkt likt sedan sist vi var här.
Där det en gång låg en "sjö" fanns nästan inget vatten alls.
- Det finns inga blodiglar heller!
Kanske var det den största besvikelsen.
Som tur var varade den inte länge.
En kunde ändå undersöka vad som fanns under isen. Eller bara hacka upp lite is...
Annars var nog elden huvudattraktionen.
Och så korven såklart!
Där det finns eld finns det rök.
Eller som vi säger...
- Det måste finnas rök annars blir det ingen eld!
- Är röken dimma?
- Nej, det är rök.
Ska en grilla korv så behöver en ha en grillpinne. Eftersom världens längsta pinne var upptagen med att snurra och ge oss elektricitet så fick vi leta upp andra.
Viktigt att de såg ut som bostaven Y och var ganska långa så en slipper grilla tassarna.
Men det räcker inte med att ha en pinne som ser ut som ett Y. Det måste vara spetsigt också.
Bra barn reder sig själva.
Med en potatisskalare fixar en det lätt som en plätt. Och skulle det ändå kännas svårt så finns det ju alltid en kompis som en kan be om hjälp. :)
Så åt vi och mumsade...
... och kanske har inget någonsin smakat så gott!
Ni vet - så där lite lagom halvkalla korvar med en lätt smak av kol... ;)
Precis som det ska smaka när en är på utflykt!
Och korv nummer två - när den värsta hungern lagt sig - ganska så mycket åt det svarta hållet och definitivt genomstekt. ;)
Gott var det i alla fall med både nummer ett och två!
När elden började falna...
... visste barnen på råd.
- Vi måste blåsa på den.
- Ja, så den får syre!
Det vet ju minsta barn. :)
När hungern var stillad sökte vi oss till platsen där vi hittat både troll och sköldpaddor (ja, det vill säga trollsländor och stora dykare):
Även den var täckt av is.
Under isen var det ändå spännande nog fullt av liv.
Stora och små dykare for omkring som ingenting!
- Hur kan de vara där - under isen?
Ja.
Hur?
En mycket liten sköldp... vi menar dykare fick vi upp ur vattnet trots isen. Men sedan stoppade vi tillbaka den.
- Den kanske inte andas så bra när den inte är i vattnet?
Att titta genom isen och se allt som levde var spännande. Lite som att titta på TV. Och när en kände på isen så...
- Åh! Kallt! Den är len!
- Titta! Vilket fint mönster på isen!
- Är det vågorna?
Såklart var dagen strålande.
Det kan ju inte bli annat!
Massor av glada människor.
Massor av sol.
Inga blommor - men nyponen lyste som eldar.
- Titta, nyponrosor!
Mmmm... så var det en sak till...
Den var lite hemlig.
Inte alla såg...
Men det är ingen tvekan om att julen verkligen snart är här.
För...
... och en stod och smög vid själva ingången till naturreservatet.
Om ni vågar (och är snälla...) så kan ni ju kika efter dem också. :)
Nog pirrar det lite i magen nu.
Nu fattas det bara lite vitt...
- Fröken, väntar du på snö?
- Ja!
- Det gör jag med! Då kan man bygga snögubbar. Och kanor...
Härliga tider!
En härlig och lite annorlunda dag på Åsen var över.
Vägen dit tog tid idag.
Det var så mycket is överallt att titta, känna och smaka på. Jo. Lite. En bara måste.
Vägen hem gick däremot ovanligt snabbt. Även om vi blev lite sena hem.
Det är svårt att slita sig...
Innan vi gick hem fick vi mumsa på goda hemmagjorda pepparkakor och varm chokladmjölk.
Fint.
Och gott!
Vi hade lite extra ressällskap idag också, under verkligen hela promenaden och tiden där uppe. Det var ju lite speciellt... Fokus låg mycket där idag för oss alla. För sällskapet var nämligen...
Ingen ko på isen. Men väl en katt...
Kanske vet vi vems det är... Kanske inte. Om någon av er känner till det så kanske ni kan hälsa att de två (jo de är två, men bara en var sugen på långpromenad) små vännerna tillbringar ganska mycket tid hos oss på förskolan. Ibland även inomhus när vi inte hinner hejda dem. Hur söta de än är så är det nog inte den bästa platsen för dem...
Nu ska vi smälta (hoppsan! ;)) dagen.
Imorgon ses vi igen med nya friska krafter.
Här.
Där.
Eller båda!
Vilken härlig utflykt, jag kan riktigt känna smaken av korv :)! Åsen är lika fin året runt! Det var en trött men nöjd pojke som kom hem!
SvaraRaderaTack för allt ni gör med och för våra barn!
//Victoria