Jodå!
NU är bloggtorkan över. Allt som behövdes var en liten promenad till
Jordtorpsåsen. :)
 |
Vägen låg öppen framför oss. Och solen sken över allt!
|
Alla var sugna. Nu skulle vi gå och titta på
salamandrar! Och så undrade vi om vi skulle hitta några
blodiglar - det var det starkaste minnet från vårens sista utflykt.
 |
| Som vanligt gick vi i en lång orm. |
Vägen är ganska lång men det hindrar inte Vipor. Vi vet ju att det är roligt när en kommer fram. Men det är inte bara att gå och gå och gå. Och inte heller tjat och tjat och tjat. Här blir det tydligt att
vägen är målet. För
som vi har roligt när vi går också!
Somliga passar på att kika in hos farmor (som inte var hemma idag... ;)). Somliga passar på att plocka bär. Och äta dem! :)
Björnbären är fina nu kan vi meddela. Och
slånbären är
sura. Men
VI är
glada!
Björnbär
Så här ser en ut när en har ätit slånbär.
Annars såg en inte en sur min på hela dagen!
Och inte ens den här sura munnen var "på riktigt"...
Visserligen bar fröknarna största delen av utrustningen.
Men några tog den här utflykten som Vipor på allvar och
ville ha sin egen rygga med sig. Det visade sig vara ett lyckokast!
Då slapp en bära tröjan! Nästa gång vill fler ha ryggor med sig.
OK då! :)
Längs vägen upp till åsen passerar en ett majsfält som är imponerande högt.
Hur vi visste att det var majs?
Någon - inte VI - hade plockat och lämnat på vägen!
Vi hittade baby-majs också!
Om ni tyckte att det gick lite trögt på löpträningen ikväll så har ni förklaringen här! :)
När vägen ligger öppen framför en - då kan benen inte låta bli att springa.
Apropå att vägen är målet...
Nyponen börjar mogna. Vi börjar fundera på hur en gör nyponsoppa...
Någon som vet?
Vacker - men giftig - benved
Vackert - men tyvärr också skadligt/dödande - mönster på trädets stam.
- Det är larver som har gjort det!
Ja, så är det. En Vipa kan sin naturkunskap!
Nästan framme!
Men några väntar på oss där borta...
... kalvarna!
- Men var är deras mammor och pappor?
Ja, hur kan de lämna barnen ensamma? Var är barnvakten? :)
Så är vi då äntiligen inne i naturreservatet. Och vad ser vi då?
- Titta, en riddarborg!
Vi går in i den mörka skogen...
... och så småningom är vi faktiskt framme vid den lilla dammen! Vi lovar - då var det inte bara fröknarna som var euforiska!
- Titta! Vatten! Det är en sjö här!!! Är det här blodiglarna är?
- Titta! En skräddare!!!
- Var???
- Där!!!
- Var??? Jag ser den inte!
- Där bredvid gräset. Den är liten. Den står på vattnet!!!
Sannerligen!
Men nästan ännu mer fascinerande var trollsländorna. Vi visste nämligen att det skulle finnas en kejsartrollslända här...
- Är det kejsaren?
Nej, tyvärr var det inte kejsaren. Men den var majestätisk ändå, mosaiktrollsländan, och nästan ännu mer nyfiken på oss än vi på den. Och det vill inte säga lite!
Som tur var hade vi våra insektsböcker med oss även idag...
... för självklart hittade vi många djur som vi kanske trodde oss känna igen men som sedan kändes lite ovanliga i de här vattnen.
- Titta! Sköldpaddor!!!
Gissa om vi sprang!
Nej, tyvärr var det inte sköldpaddor. Men de här dykarna gick inte av för hackor heller!
Och nog liknar de sköldpaddor?
Ja, det gör de!
Letandet gick vidare. Vi hade knappt tid att äta. Men såklart gjorde vi det!
Gott var det!
Sedan letade vi vidare igen!
Fantastiska upplevelser! Fantastiska barn! Fantastiskt väder! Fantastisk plats!
Eufori!
(Minsann - på vägen upp var det faktiskt en av våra sångfåglar som sjöng Euphoria! Och det är sant!)
Allt roligt har ett slut. Så även den här utflykten...
Men även hemvägen bjöd på lite spännande upptäckter. Har en bara ögonen med sig så finns det hur mycket som helst att se!
Sömntorn - här inne sover en stekel i väntan på bättre tider.
- Titta, en larv!
- Jag hjälper den lite. Den vill nog äta på blomman.
Gräsulv - det var namnet. När den blir stor blir den en fjäril.
Även den här sötnosen (ca 7 cm lång) ska bli en fjäril när den blir stor. En brunsprötad skymningssvärmare.
I all enkelhet. Vacker eller hur?
Plats för lek. Tupp, kyckling eller höna?
Vet ni hur bra fröna från väddklinten fastnar på en väst?
Väldigt bra! :)
Hur väddklint ser ut innan den går i frö?
Varsågoda!
Nu är vi i all fall snart hemma. Även om vi inte hörde minsta knot över att det var långt att gå så kunde vi konstatera att vi var nära nu.
- Där är kyrkan!
Minsann!
Vi tänker att det här gör vi om! Det är så skönt att få gå i frihet. Insupa dofter, smaker och intryck från naturen. Bara vara. Inga konstigheter. Ändå - helt magiskt!
Eftersom vi tänker göra det till en vana att i olika konstellationer gå på olika lite längre promenader med spännande mål så passar vi på att göra vägen och ramarna klara för oss.
Hur går en för att komma till Jordtorpsåsen?
Förvånansvärt många mindes många detaljer. Som var vi skulle svänga. Och vad en kunde se.
Vad får en göra och när måste en vara försiktig?
Vi vill minimera tjatandet så vi låter saker ta tid och är noggranna med att låta barnen vara delaktiga i det som händer. De är med och ser sig för när vi går över vägen. Vänster, höger, vänster. Lyssna. Det kan vi. Vi vet när en kan gå fritt och när en måste vara mer försiktig och gå på ett led. Vi vet att en inte får plocka växter i naturreservatet och inte bryta grenar. Men en får titta och lukta och smaka (om en frågar en fröken om det är något en inte känner igen).
Här måste en stanna för här börjar bilvägen.
Det vet vi!
Helt plötsligt - utan ett ord - så är det ingen orm som går tillbaka till Vipan längre.
Det är skönt att ha en vän att hålla i handen efter en sån här dag! Och vi har verkligen varit vänner - hela långa dagen! Bara det är ju värt en promenad.
Nu kan en se att hösten smyger sig på.
Äntligen hemma!
Ja, så var det med den bloggtorkan. Är ni kvar? ;)))
Den andra delen av Vipan-gänget har inte varit overksamma heller. Deras utflykt gick till lekplatsen bakom förskolan idag. De åt också smörgåsar och frukt och hade hur kul som helst. Mer om det imorgon kanske. Gränsen är nog nådd nu... ;)
Vissa av oss ses imorgon!
Andra har redan tagit helg.
Men vi ses.
Här. Där. Eller båda!
