... hjärtar vi naturen en liiiiiten aaaaaning mer än vanligt!
Om det ens är möjligt.
Jo.
En kan ju alltid liiiiite mer än en tror.
Och idag var det inte så att vi behövde anstränga oss precis.
Solen sken från klarblå himmel och vi bestämde redan vid frukostbordet att vi ville ut!
Allt i bästa demokratiska anda:
- Vart ska vi gå idag, undrade en Vipa?
- Vi kan ju inte gå till skogen... Kalvarna är ju där, minns en annan Vipa!
- Just det.
- Kan vi inte gå till Lovisatorpet? Snälla!
- Ja snälla! Vilka vill gå till Lovisatorpet? Räck upp en hand.
6 händer flyger i luften.
En av dem tillhör en av de långbenta Viporna... :)
Den andra långbeningen var inte ovillig.
De satt bara vid ett annat bord.
Så frågan ställs nu även till dem vid det andra bordet.
- Vilka vill gå med till Lovisatorpet?
Jodå.
Tecknen är tydliga.
Det är enhälligt!
Kanske hade vi olika skäl, de kortbenta och långbenta Viporna.
Eventuellt kan de långbenta ha haft viss vetskap om hur mycket syrener som blommar där just nu...
Och hur många småkryp en kan hitta.
Och hur många fåglar som kvittrar.
Men åtminstone de två sistnämnda lockelserna är ju våra kortbenta Vipor lika nyfikna på så...
Egentligen kan ju skälen kvitta!
Allas önskningar blev tillgodosedda.
Snabbt ut!
Dra ett kort för att se vilken plats i ledet du får.
Idag fick 10-kompisarna (de två tal som tillsammans blir 10) stanna hemma på hyllan.
Det blir inga diskussioner eller konflikter om vem som ska gå först eller tillsammans med vilken kompis.
Ni är ju insatta numera.
Vi behöver kanske inte ens säga att det såklart handlar om matematik.
Vardagsnära sådan.
Meningsfull.
Lite kanske vi behöver påminna om vår kära läroplan igen.
Boken där vi hittar alla riktlinjer för vårt arbete.
Vad vi på förskolan förväntas erbjuda alla barn.
Målen!
För när vi börjar i förskoleklassen får vi en ny läroplan att följa.
Det blir spännande för oss! :)
Vi traskar iväg, trallande melodin elefantpatrullen sjunger i Djungelboken (the Vipan way...)
och övar oss på att gå alla samtidigt med vänster ben först.
Så höger ben.
Väntster..
Så plötsligt...
Alla flockas kring en liten, liten blomma och vi tittar noga.
- Jag tror det är en tusensköna!
- Nja, säger en långbent Vipa, det är ju den som växer bredvid. Den här heter jungfrulin.
- Som en sjöjungfru?
Ungefär. ;)
- Titta! Vad fin!
Ja.
En upptäcker mycket nytt när en kommer närmare gräset. :)
- Vi tittar åt vänster, så höger och vänster igen. Vad är det vi tittar efter egentligen? Flugor?
- Nej, bilar!
- OK, kommer det några?
- Nej!
- Då går vi då.
"Inga bilar inga troll. Nu har vi tittat åt båda håll!"
Vi hittar en massa siffror längs vägen vid marknadsbodarna.
- Vad många ettor och fyror det är här!
Vi går lugnt och fint genom kyrkogården.
Vi gillar det...
Flera av barnen känner någon som ligger här och vi pratar om dem och om hundar och katter och kaniner som också dött och inte längre finns bland oss.
Helt naturligt.
Så där bakom häckar och murar skymtar målet för dagen - Klockmakarkullen.
Ja.
Granne med Lovisatorpet fick det bli då Lovisa invaderades av ett gäng glada Pingviner idag.
Och nu kan vi verkligen frossa i blommor!
- Kolla! Det är smörblommor!
- Titta! Det ser ut som en riktig sommarbukett!
Kvarnen erbjöd både välbehövlig skugga, i den fuktiga sommarvärmen som överraskade oss idag, samtidigt som den inbjuder till roliga affär-lekar.
- Vill du köpa?
- Ja, vad kostar det?
- Det kostar hundra kronor!
- OK.
- Här får du en hundralapp!
- Tack! Då blir det tusen tillbaka.
Bra affär.
Vill ni också komma och handla? :)
Leken flyter på nästan helt friktionsfritt i den här miljön.
Vi hittade en kvarglömd stjärtlapp som vi prövade.
Lite dåligt glid var det.
Men roligt hade vi!
Och i gräset gled det lättare.
Fysikens lagar utforskades.
Kanske blir det här minnet det som undervisningen om friktion i skolan kan hängas upp på?
Ni vet - gamla erfarenheter som stöder ny inlärning...
Vi sprang bland väderkvarnar, backar och syrener så svetten lackade...
... luktade på blommor och tittade på vad som kryper där längst nere vid gräsrötterna.
När tillfälle bjöds tog vi oss en liten vila i gräset och bara njöt av livet!
Vi var i det närmaste omringade av syréner överallt och doften...
Ja.
Ni förstår!
<3
- Oj, ska det växa jordgubbar här, undrade en av de kortbenta Viporna?
Vi får väl återkomma och undersöka det närmare.
En av de långbenta trodde att det kanske skulle bli smultron, men..
- Nej, skrattade Vipan. Det blir jordubbar!
Den som lever får se!
Just idag öppnades en ny restaurang på Klockmakarkullen.
- Vad ska restaurangen heta då?
- Frasses!
Ja, varför inte.
Lite konkurrens skadar väl inte? ;)
Vi lät oss väl smaka av våra smörgåsar och det svalkande vattnet.
- Kan man ha det bättre?
- NEJ!
Här går vi in i vår fantastiska djungel - där allt är möjligt!
- Titta vilken liten larv. Det är nog en bäbis. Den är så mjuk så mjuk. Man får inte trycka på den hårt... då dör den!
En dag fylld av "bara" lek - och fantastiska naturupplevelser.
Ni vet ju så klart att det inte finns något som heter "bara" när det kommer till lekens betydelse.
Så mycket som vi lär oss när vi leker gör vi inte i något annat sammanhang.
Och att göra det i naturen ger ett lugn som gör att allt går så mycket lättare.
De senaste gångerna när vi varit ute så har vi samlat oss en stund innan vi går hem för att summera dagen tillsammans.
Vi utgår från våra fem sinnen:
Syn
Hörsel
Smak
Lukt
Känsel
Så ställs frågan:
Vad är det finaste du har sett/hört/smakat/luktat/känt idag?
Och svaren... ja, de låter inte vänta på sig.
- Blommorna!
- Jag har hört fåglarna!
- Mackorna!
- Våren!
- Gräset!
Ja - vi hjärtar naturen. Det gör vi!
Vi ses imorgon!
Här.
Där.
Eller båda!
:)
