"Det är en perfekt dag att flyga drake!"

Ja.

 

Det var det verkligen!

 

Det blåste "storm" på Vipangården idag.

 

- Nej, det är ingen storm. Det är bara lite vind!

 

 

Jaha.

OK.

 

 

I alla fall tyckte nog Viporna med de långa benen att det var ganska mycket vind.

Men kanske inte storm

Inte riktig storm.
Bara vind.
Mycket vind! :)

 

 

Men perfekt väder att flyga drake i var det i alla fall!

 

 

Först skulle de göras...

 

 

 

... och sedan beundras. 

 

Sedan var det bara att provköra!

Åh, vad det var roligt!!! :)))
 

 

En var också tvungen att hitta den bästa platsen att flyga ifrån.

Rutchkanan är ju hög så där var vinden lite starkare.

 

 

Men till och med på marken lyfte det fint!

Och under lönnen gick det också fint. Ett tag...

- Oj! Hjälp! Jag har fastnat!

- Tur att Tvillingarna Lönn kunde hålla kvar draken!

 

Ja.

 

Tur!

Även om det var lite trassligt att flyga från bordet också så var det nästan roligast i alla fall.

 

Och nog är det en speciell känsla att se en drake sväva högt där uppe...

 

Fritt! <3

 

- Den är nära flygplanen nu!

 

Ja.

 

Fantastiskt!

 

Annars har vi tagit hand om "räkningarna" idag... ;)

 

 

Det gick strålande. :)

 

 

Och så dagens största händelse...

 

 

- Kolla vad lös min tand är! Det blir som ett hål där när man vickar...

 

Ja.

 

Det var på morgonen det.

 

När vi satt och åt lunch... 

 

 

... blev tanden ett minne blott. ;)

 

 

En stor händelse i allas våra liv!

 

 

- Kolla vilket hål det är nu!!! Jag bara drog ut den. Den satt jättelöst!

 

 

 

Så nu väntar vi bara på ni-vet-vem...

 

Undrar om hen kommer inatt?

 

 

Kanske får vi veta imorgon.

 

 

 

Ha det fint i solskenet och vinden.

 

Vi ses imorgon!

Här.

Där.

Eller båda!

 

Superhjältar - med rätt att kramas

Det var nog tänkt att vi skulle ha påsklov på Vipan den här veckan. Bara göra lite vad som faller oss in...

Men det är ju så - att det inte är så "bara". Det händer nästan alltid något väldigt viktigt när en ger sig själv tillåtelse att bara vara. Om en bara är vaken förstås! 

Och hör...

Idag lekte fyra lite påsktrötta Vipor på baksidan av huset.

 Ja... det kostar på att åka till Blåkulla om ni inte visste det! ;)

 De var helt ifred och en fröken höll sig lite på avstånd. 

Inte störa och inte förstöra som vi säger i naturen... :)

 Leken flöt på. Regler förhandlades och godkändes. Turtagning i sin prydo. 

En fröken myste lite på det och tänkte "vad bra det går"... 

Då! 

- Här! Vill du lukta på maskrosen?

- Nej, det vill jag inte!

Men det är ju ganska roligt det där skojet... 

Ni vet - när en böjer sig ner för att lukta på blomman och så sprätter den som håller i den iväg själva blomman rakt på näsan på den som luktar. 

Jätteroligt! 

I alla fall om det är en själv som är den som håller i blomman. 

Eller är med på att en vill lukta. 

Eller tittar på...

Annars - inte så roligt! 

Det blev vi varse nu.

- ÅÅÅÅÅHHH!!! Jag ville ju inte!!!

- MEEEN! Jag skojade ju bara! 

Det var då det magiska hände. Som en dröm. 

En frökendröm! :) 

Men i förlängningen ska ni se att det i allra högsta grad blir en barndröm också. 

En människodröm! <3

Helt utan inblandning av vuxna tar en av "åskådar-Viporna" initiativet - och faktiskt ansvaret - att få de nu lite uppretade (eller missförstådda?) Viporna att förstå hur det som hänt uppfattats av den andre. 

Bara det är stort!

Men det blir större... 

- Vänta. Kolla här. Vill du ha den här pinnen? 

- Ok...

- Nä! Det får du inte, svarar hen med tillgjort retsam röst. Så kändes det. Förstår du? 

- Du måste säga förlåt, säger den andra "åskådaren".

- Ja. Du ser. Han blev ju ledsen.

Lite jobbigt blev det.

För både den ene och den andre.

Och kanske även lite för den tredje och den fjärde.

Det är ju inte heller lätt när en själv inser vad som måste göras men inte de som måste göra det.

Är det bekant? ;)

Men.

Efter lite lock och pock så kom det.

- Förlåt!

Inget stort tårflöde.

Inga hårda ord.

Och framförallt - inga knuffar, puffar eller slag.

Och ingen fröken som medlade.

De visste själva hur de skulle göra!

Och...

... en fröken stod tillräckligt nära för att synas men tillräckligt långt bort för att de skulle känna att de tryggt kunde pröva sina konflikthanteringskunskaper själva. 

Stort.

Jättestort!

Att det sedan blev diskussioner om superhjältar är ju inte konstigt.

Snarare logiskt.

Närmast självklart!

- Det finns inga superhjältetjejer.

- Jo! Det finns det!

- Men inte många!

Är det så?

- Men hur vet man att det är en superhjälte egentligen?

- De har ett vapen och de kämpar mot det onda.

- Jaha... Men jag förstår inte - måste de ha ett vapen då?

Ni kommer ihåg diskussionerna vi har fört om pirater och deras munnar?

Har de munnar?

Kan de prata?

Om de kan prata varför skjuter de på varandra då?

Vi tror ju på att ifrågasätta.

Vara lite normkritiska.

Eller mycket.

Om det går...

Och oftast går det ju.

Och då bör en ju!

Hur ska vi annars få stopp på konflikter som är långdragna och infekterade?

Krig som aldrig vill ta slut?

Våld på fotbollsmatcher.

Död på fotbollsmatcher...

... om vi inte ger våra barn verktygen att hantera olika åsikter med sina ord?

Ord.

Bästa!

Nu blir det väldigt mycket ord här också.

Men...

Ibland är det nödvändigt. 

Nu var det dags att pröva en annan kommunikationsform.

Tecknandet.

Tecknandet kommunicerar tankar väldigt bra när orden kanske inte räcker till...

Såklart gör vi det tillsammans.

En bild.

Men många tankar.

Vi började med en bild av en Superhjälte-fröken.

Vi pratade om vilka egenskaper som hen skulle behöva.

Hen pratar kompisspråk. 

Det symboliserades av hjärtan som flödade ur munnen...

Näsan var ganska stor - för att hen skulle kunna känna lukten av blod.

Det låter kanske som en klassisk superhjälte...

Men - i den ena handen hade hen en handduk - för att kunna torka upp blodet.

Och i den andra ett plåster. ;)

Det finns mycket att säga om detta.

Men det får nog komma i ett uppföljande inlägg.

Men lyssna hemma om ni hör att det pratas om superhjältar där också.

Utmana lite ni också!

Sprid kraften av en kram.

En boomerang som träffar med godhet.

Plocka fram en blyertspenna och släpp loss tecknaren i dig!

Tillsammans med ett barn kanske? :)

Det är befriande.

Blyerts lyfter fram handlingen.

Kommunikationen.

Strunta i att teckna sådant som ska bli något om det känns bättre.

Det har vi gjort så mycket...

De flesta av oss känner nog inte att vi gör det så bra heller.

Och det är inte bra för tecknarkraften.

Teckna känslor.

Teckna musik.

Teckna medan ni pratar.

Det blir vad det blir.

Oftast ett gott samtal...

Vi ses imorgon.

Här.

Där.

Eller båda! :)

Glad Påsk!

Det har varit torka i bloggvärlden. Svår torka! 

Men nu - nu stundar nya tider. Strålande tider!

Hoppas vi... :)

Solen värmer oss idag. Påsken står för dörren och hela världen står i blom. Och då blommar visst Vipan upp också, ur den senaste tidens "dvala".

Kanske är det sant som Alfons Åbergs farmor sade: 

Man måste ha lite tråkigt ibland. Annars vet man ju inte när det är roligt! 

Det är inte utan att det känns att det är nåt på gång nu... Titta bara!

Vi gick till skogs... eller ja... ett litet stycke till höger om kullen... ;)

... för att leta efter pinnar. Vi ville pynta lite till påsk. Och helt ärligt - ett litet ris är inte mycket att komma med för en Vipa! 

Nej.

Vi behöver lite mer rejäla saker.

Så vi letade.

Och hittade...

... snäckor... 

... blå blommor...

- Är det blåklockor?

- Nej, de heter scilla. 

- Scilla?! Det heter en häst som jag känner!

... ännu fler blå blommor...

- Det där är inte heller blåklockor. Det vet jag.

- Vet du vad de heter då?

- Ja. Pärlhyacinter. Som pärlor... 

- Ja. Vackert.

- Ja. Pärlor är vackra.

... och en vit blomma.

Ja - hela världen blommar nu! 

- Jag ska bara plocka en. Men jag vill plocka tusen!

Till och med på kragen blommade det! <3

Men hur gick det med pinnarna då?

Jodå.

Vi hittade massor.

När vi kom hem igen så bakades det för fullt.

Det var Späckhuggarna som ville överraska oss med nåt gott efter påsklunchen.

Det doftade ljuvligt i hela huset.

En härligt pirrig dag med massor av härligheter! :)

Men Delfinerna hade ingen tid att förlora. 

Nu skulle vi måla.

Som vanligt är det härligt att sitta under den stora lönnen, lyssna på fåglarna och bara njuta av skaparglädjen.

Bäst som vi sitter där konstaterar vi...

- Titta! Det finns inga moln på himlen. Det är bara blått!

- Ja, titta! Var är molnen nu då.

- Hemma hos sig kanske?

- Var är det då?

- Kanske bakom solen. 

- Ja, kanske det. 

- Ser du att det är blommor på lönnen också? Men de får man nog inte plocka...

- Nej, det får man nog inte. De är ju så högt upp också... 

- Ja. Jag kan inte nå dem.

Varmt var det i solen också. Så kläderna åkte av i långa banor...

Sedan kavlade vi upp ärmarna...

... och bara njöt av alla färgerna!

- Jag ska göra en blå. Med vita prickar!

När de var klara behövde de torka lite.

I solen gick det ganska fort...

... och penslarna fick ta sig ett bad. :)

Under tiden kunde vi leka lite.

Och prata lite. 

Och fixa med placeringskorten till påsklunchen. 

Bordet var vackert dukat...

... och alla hade "sin" plats.

Efterrätten var inte heller fel.

Mums!

Efteråt hade vi en stund inne...

... i lugn och ro...

... men ändå tillsammans! :)

Så som vi gillar det!

Ute "växte" påskpinnarna så det stod härliga till. 

Och så började staketet så sakteliga gå i blom...

... en blomma i taget.

Sköna dagar i påskveckan.

Vi koncentrerar oss på det sköna nu.

Njuter.

Skapar.

Och njuter lite till... <3

Gör det ni också!

GLAD PÅSK!

önskar 

Vipan

Att jobba i grupp

Vår grupp är ganska stor. 20 stycken pigga Vipor! 

Nu avgörs ju inte en grupps storlek av antalet individer som ingår i gruppen. Egentligen. Det vet ju ni...  Det spelar roll vilka som ingår och hur de interagerar. Men det är inget som det tas hänsyn till vanligtvis. Nej - det räknas. 

Och det gör ju vi med.

 Vi räknar små antal så mycket vi hinner. Späckhuggare och Delfiner först och främst. Men även de grupperna kan upplevas som "för stora" i vissa sammanhang. När det kommer till att verkligen hinna se en människa krävs det små grupper. Små sammanhang. Riktigt små... Och alla vill vi och behöver bli sedda, så det är vår målsättning att ordna det lilla sammanhanget. Varje dag. 

 

 

Torsdagen var en sådan dag då vi lyckades lite bättre  i vår målsättning. Det är en härlig känsla! 

 

Delfinerna gick på idrott. Späckhuggarna fick tid och utrymme på Vipan.

På förmiddagen var det frökenval.

 

Det betyder att pedagogerna har valt hur barnen ska grupperas och/eller vilka aktiviteter som är aktuella. Dagens aktiviteter var färg, bygg, Puppet Pals på iPaden, och några "vanliga" spel (Yatzy, kortlek, memory mfl). I vissa av aktiviteterna är en lite mer självständig och i andra finns en pedagog mer närvarande.

 

Alla barnen vet såklart var alla vuxna är - så om och när de behöver oss så finns vi där. Någon meter bort bara...

Fullt synliga! ;)

 

Fokus låg på väldigt få barn i taget.

Skönt.

För både stora och små.

Det känns liksom bra i hjärtat när en hinner se och bli sedd...

I lugn och ro.

Det blev tid till alla!

 

En pedagog kunde till exempel tillsammans med två barn ägna sig åt färg.

 

Vi visste inte egentligen vart det skulle ta vägen mer än att vi ville blanda färg och skapa nya nyanser. Det leder alltid vidare! På ett eller annat sätt...

 

- Kolla! Det blev en trollslända!

- Ja! Var är den?

- På Jordtorpsåsen. Den där sjön. Och grodyngel. Så... Och solen. Solen måste lysa. Så! En sol. Där är jag. En glad mun. Och där är du. Du har också en glad mun!

- Vad bra!

- Och där är hon. Glad mun!

- Ja. Vi brukar ju vara glada när vi är på Jordtorpsåsen.

- Ja... Nu är jag klar. Vad fin den blev tycker jag!

- Härlig!

- Ja!

 

Några fick prova på att bygga...

 

 

 

... pyramider...

 

 

 

... och olika konstruktioner med rör... 

 

... och... 

 

... kugghjul...

... och rör och kugghjul. :)

 

 

En liten grupp fick också göra en saga på paddan...

 





 

 

... som alla Späckhuggarna sedan tittade på tillsammans på smartboarden.

 

Väldigt spännande! :)

 

Efter lunch och innan dagens läs-stund samlades vi för att tänka på hur vi tyckte att dagen hade varit. Vi tog hjälp av våra "smilies". 

Mest är det glada munnar. Men de ledsna har också sin plats... Och självklart lyssnar vi på motiveringarna bakom. Det är de som ger mening åt munnarna! För de ledsna munnarna betyder inte att dagen varit hemsk - men någon saknade en vän som som var fattades oss och någon hade önskat att få vara ledig. Och den känslan kan vi ju ha lite till mans. Eller kvinns!!! ;)))

- Om du bara tänker på det som du gjorde i din grupp - vilken mun skulle du välja då?

- Den jätteglada!

Totalt sett - en bra dag på Vipan! 

Vi ses!

Här. 

Där. 

Eller båda! :)