Ute faller snön...

... men inne hos oss på Vipan faller det mesta. 

På plats alltså! ;) 

Ta fiskrummet till exempel... 

Vid frukosten började vi prata om ifall det går att pärla fiskar. Tja... Hur ska en veta om en inte prövar? Och än är väl inte den Vipan född som missar en sådan chans så... 

... vi prövade såklart! 

Och såklart kunde vi pärla fiskar. Lite olika sorter också. En del ganska ovanliga...

Har ni fått napp av en soptunnefisk någon gång till exempel?

Nej. Den är ganska ovanlig. Men malarna "dammsuger" ju så helt osannolikt är det väl inte att det simmar omkring nån soptunna här och där. :) 

Valar har ni väl sett förr?

Och sjöborrar! 

Nu hänger de första alstren i fönstret och kikar ut. Vi fyller på när andan faller på! :)

Vi har verkligen inte glömt trollsländorna bara för att det blivit vinter. Nej, de lever i vårt minne liksom Jordtorpsåsen, som dyker upp i stort sett varje dag i våra samtal. 

Idag har det verkligen pratats på Vipan. Ja, vad är det för ovanligt med det, tänker ni? Det gör ni väl alltid. Speciellt somliga... ;))) 

Jo, det är förstås sant. Men idag var det speciellt. Det var en dag då vi pedagoger verkligen kunde se att de erfarenheter vi har gjort tillsammans har blivit till samlad kunskap hos barnen. Erfarenheter de kan använda för att befästa nya kunskaper. Erfarenheter de kan använda som en gemensam referensram när de diskuterar tillsammans. Erfarenheter som utvecklar. 

Det kan tyckas vara småsaker om en inte är uppmärksam... Men om en har de rätta öronen på sig hör en nåt viktigt. Att det vi har gjort tillsammans - stort och smått - har varit något meningsfullt för barnen. De har upplevt, utforskat och slutligen "laddat hem" erfarenheten och kan nu använda "appen" så som det passar dem. En insättning i kunskapsbanken. En erfarenhet rikare. 

Varför vi jobbar i förskolan? För att det bara är bäst! 

Några av diskussionerna från dagen: 

Är hajar däggdjur eller "äggdjur"?

Finns det snöfrön? 

Vad betyder ansvar? 

Hur blir det kramsnö?

Finns det lila vatten? 

Hur kan vatten bli snö?

Ja. Vad? Hur? Frågar en inte får en inget veta... Och det här är bara en liten, liten del av allt vi pratat om bara idag.

- Vad står det här? 

Det ser kanske ut som att frågan ställs av den långa människan. Men såklart gör den inte det. Istället hjälps vi åt att ljuda. Det är inte alltid så lätt... Tur att vi är många med olika erfarenheter! Så vi kan hjälpas åt.

En bok med korta ord och enkelt språk är perfekt när en är i början av sitt läsarliv. En bok att läsa själv. På riktigt!

Ja så har vi åkt pulka idag också förstås!

På ett lite mer... Utmanande sätt. The Vipan Way! :) Balansen är det inget fel på! 

Så har vi målat också såklart! 

Annars hade inte dagen varit fullständig.

Och byggt med lego. 

Och...

Och...

Och... 

Ja, vad har vi inte gjort?! 

.

.

. 

Sovit! 

Det ska vi göra nu. :)

Men imorgon ses vi igen.

Pigga och glada. 

Här.

Där. 

Eller båda! :)

Plötsligt händer det!

Nu är vi på gång!

Ibland behöver en tid att samla sig. Tänka tankar till slut. Eller åtminstone i närheten av slut... Det måste få falla på plats i alla fall. Och när det gör det - då kan en bara luta sig lite tillbaka (symboliskt alltså! ;))) och njuta av det som händer. För nu är det nu. NU händer det! 

Fiskrummet tar form!

Om vi nu nöjer oss med bara ett rum...

Det verkar som att det kan bli liiiiiiite för trångt för våra högtflygande planer.

Rummet måste nämligen rymma en hammarhaj.

I naturlig storlek.

Och en hammarhaj är 4 m lång.

Så...

... hur långt är egentligen rummet? Och hur tar en reda på det?

- Man behöver en tumstock.

(Nu behöver en fröken vara snabb i vändningarna. Hitta en tumstock som vi vet finns på ett bra ställe. Vilket var dock en aning diffust i hastigheten...)

- Kan det fungera med den här istället?

- Ja, det fungerar. Den går till 90. 

- Eller... den är för kort?

Efter lite diskussioner löser vi det problemet - men konstaterar att hammarhajen är en halvmeter för lång för att få plats i vårt tänkta fiskrum. Så det får nog bli en annan plats till den. Inget konstigt med det. Vi får väl använda hela Vipan! Varför låta fiskarna bara vara i ett rum? Det verkar ju helt orimligt när en tänker på det. :)

Men hajen kräver lite mer arbete - både i tanke och handling. Så vi börjar nog ändå med själva fiskrummet. Där behövs vatten. Och vatten ser ju lite olika ut kan vi konstatera efter att ha tittat och undersökt det ganska noggrant. 

- När vattnet är djupt då är det svart. Och när det är grundare då är det ljusblått. Jag målar grundare också. 

- Men vatten är väl inte svart, säger en nytillkommen åskådare lite skeptiskt.

- Jo, det har jag sett på Jordtorpsåsen! Hela den sjön är svart för den är så djup!

Hela tiden samlar vi på oss erfarenheter som vi kan ha nytta av. 

Det gäller att samla och samla och samla. 

En vet aldrig vad en kan behöva...

Hur som helst! 

Vi jobbar tillsammans nu. Och det är så väldigt skönt att se och höra...

... samtalen som blir när barnen är avslappnade och jobbar med något som de själva har en önskan om att göra. Orden är vänliga. Omtänksamma. Och engagemanget går inte att ta miste på. 

Så får någon inspiration att gå vidare... 

Och naturligtvis är det tillåtet! För vem vet vart det leder? 

I det här fallet till en clownfisk.

Och ett undersökande och utforskande av olika målningstekniker.

Vem vet när hen kan ha nytta av det?

Tänk om vi hade sagt nej till det!

Tanken svindlar... 

Till slut var vi nöjda med den lilla bit av vattenvärld som vi målat.

Och då var det såklart dags att börja fylla fiskrummet.

Självklart måste vi kontrollera så att den får plats också! 

Vi vet ju hur det går till.

Det är inte helt okomplicerat att transportera ett så långt vatten.

Men det flöt självklart på bra!

Flöt... ^^

Ja. ;)

Tillsammans klarar vi allt!

Nu var vi ganska nöjda med vårt verk.

Så vi åt frukt i det som nu börjar likna ett fiskrum och så...

... begav vi oss ut med pulkorna!

Härliga snö!

Vilken tur att du kom.

Apropå det.

- Snö är is och vatten blandat. Det vet ju alla!

Visste ni? 

I snön kan en ha mycket roligt i alla fall. DET vet alla! :)

Kan ni höra skratten? :)

Alla sätt är bra!

Och vissa mer spännande än andra... ;)

När vi var mätta på pulkaåkning och så smått började känna oss hungriga på mat drog vi oss så sakteliga upp mot gården. Men vi hade inte mer bråttom än att vi hann stanna till och jobba lite med jämvikt. Det är inte så himla lätt... Men kul!

Så åt vi.

Kalops!

Vi tyckte att det luktade kroppkakor...

Men det var kalops.

Lite besvikna blev vi.

Men det var gott med kalops också! :)

Nu håller vi ju ihop våra grupper även över lunchen, så den där lugna goa stämningen som präglade förmiddagens arbete liksom dröjde sig kvar över vilan och även efter. Då satte sig några och började jobba med att... 

... göra bilder till egna böcker... 

... för att sedan lägga in dem i paddan...

 ...och där lägga till text och ljud så vi alla kan höra boken tillsammans.

Det är stort att höra på böckerna via smartboarden sedan. 

När rösten pratar ur högtalarna - det är stort.

Jättestort!

Men alla ville inte göra böcker nu. De hittade istället en plats där de i lugn och ro spelade Fia tillsammans. Det märks att de är stora nu. De till och med diskuterade reglerna! Och var ganska överens... :)

Det fanns till och med utrymme att få sitta helt ensam och i lugn och ro bygga och tänka sina egna tankar. Det är också stort. 

Jättestort!

Och medan vi gjorde allt detta så gjorde den andra gruppen precis samma sak. Fast i lite annan ordning... 

Här ser ni en del av deras vattenvärld. 

Sjöjungfrur och skepp och sjögräs och stenar och allt. :) 

Så ni förstår - det händer lite om dagarna på Vipan!

Imorgon är en annan dag.

Då ses vi igen.

Här.

Där. 

Eller båda! :)

Samlade dagar...

... och splittrade fröknar.

Ja, så ser det väl mest ut på Vipan nu.

Vi har inte glömt er!

Vi bara håller på att ta sats.

Så gör det ni också.

Snart ska ni få se på grejor och saker! ;)

Under tiden får ni hålla till godo med lite bilder på det som står högst i kurs just nu:

Fingervirkning! 

Det är stort...

... det kan se lite trassligt ut ibland...

... men så plötsligt

... bara lossnar det...

... och blir lååååångt...

... och mycket!

Och det bästa är...

... att en kan göra det nästan var som helst. 

Hur rogivande som helst.

Och förenande!

Lite som syjunta.

Fast mycket mindre skvaller och mycket mer kreativt.

Hur många syjuntor bygger samtidigt liksom?

Ibland får det bli en paus för lite dinosaurielek.

Och mitt bland dinosaurierna så upptäcker vi...

- Kolla vilka mönster de har!

Ja.

Apropå mönster... :)

Ja... Så fixar vi lite målning också. När andan faller på. :) 

Några dagar påVipan - i sammanfattning.

Snart blir det bättre.

Eller i alla fall mer regelbundet.

Uppdaterandet alltså.

Tills dess - simma lugnt!

Och vi ses ju.

Här.

Där.

Eller båda!

Nytt år - nya vanor

Ni vet hur det är... 

På det nya året vill en ju gärna göra nytt. 

Göra bättre.

Det vill Viporna också.

Så... 

... vi har numera tagit tillbaka en gammal klassiker från Bofinkstiden: 

Buffén är tillbaka!

Men det är inte den som är själva grejen.
Nej.
 Vi tänker att vi från och med nu ska försöka låta grupperna hålla ihop även över lunchtiden och vilan. 
Så därför har vi numera två "sittningar".

För att bibehålla lugnet.

För kontinuitet.

För att vara i det lite mindre sammanhanget under en längre tid.


Ni minns ju det där med hur gruppstorleken påverkar antalet möten en har under en dag?
Och hur till och med små förändringar i antalet individer i gruppen gör stor skillnad för antalet möten.
Allt för många möten gör att en inte riktigt kommer till sin rätt.
Det kanske ni kan känna igen?
Så vi drar ner på möten helt enkelt.
Och ökar kvalitetstiden.

Därför.

Så.

Idag var första försöket.

Vi är ganska nöjda.

Och med vi menar vi de väldigt långa människorna på Vipan.

Men förhoppningsvis märkte även de lite kortare människorna av att något hände. 

Troligtvis till och med.

Så vi hoppas att alla är nöjda.

Det är ju grejen!


Annars rullar det på nu med fiskar och hajar och annat vattenliv.
Och så is förstås. 
Vi hittar den överallt!
Men den ser inte alltid likadan ut...

Titta här!



Isen vi glittrade...



... och matade med apelsinskal har frusit till ordentligt nu och blivit mer...





.... diamantlik?


Så gick vi på...



... promenad till Klockmakarkullen och där...




... var isen stor och hal...




... och blank och "blå"...


medan den på andra ställen...



... också var vit.

Konstigt?

- Det är snö där under, trodde någon.
- Men vad är det under den blå då, undrade en nyfiken lång människa?
- Det är nog vatten tror jag.

Såklart!

Den vita isen gick att trampa sönder också och då blev det bitar i olika storlekar.

Formerna var ofta...

... triangelformade...

... och ibland fyrkantiga.

Vi samlade ihop några av dem för att ta hem och undersöka närmare.

Det experimentet utvecklades också något när vi kom tillbaka till Vipan.

 Då låg fröknarnas fokus ganska mycket på att få nyordningen med de olika matlagen att fungera. Så en av ispåsarna hittades strax efter lunch... 

På en hylla. 

Av en förälder som upptäckte att det droppade från hyllan bredvid... :)

Då såg påsen ut så här:

Nu ligger den i frysboxen.

Vi bestämde att det nog var den bästa platsen.

Is är svår att förvara och ta hem...

Synd. :)

Men vi var ju inte klara på Klockmakarkullen!

Det är en spännande plats.

Och...

... en får kämpa lite för att komma upp för backen.

Men utsikten när en kämpat sig upp gör det hela värt besväret!

En liten fruktstund under stubbkvarnen är inte heller fel. 

Isen är ganska spännande hur som helst.

Den finns nästan överallt nu trots att vi inte har någon snö.

På löv.

- Titta det är is på det!

Över löv. Ja... "lövnäsor" om vi ska vara petnoga.

... och vissa bitar var både stora, vassa och diamantlika när solen sken på dem.

Vi fortsätter nog att undersöka den lite närmare.

Is finns ju också i haven.

Där isbjörnar och pingviner lever.

Får se om även sjöjungfrupoliser gillar ishav... 

Oj! 

Nu höll vi på att glömma...

Morgonen började med lite sång och dans.

För ni har väl läst på mjölkpaketen att en kan dansa sig lycklig!

Och om en redan mår bra - då kan en dansa bara för att det är kul!

Så det gjorde vi efter frukosten.

Först till tonerna av våra egna sånger - även om vi då mest fascinerades över...

... att vi fanns på smartboarden. Livs levande! 

Men sedan blev det glad-dans till tonerna av Yohio.

För att det bara är så kul!

Ja. :)

Det var den dagen det.

Vi ses imorgon igen då!

Här.

Där.

Eller båda!