Fångad av en stormvind

Lite så känns det... En dag på Vipan. På ett positivt sätt - kreativiteten flödar och vi växer så det knakar som människor. Allihop på nåt sätt... 

Vi övar oss så pass på att visa hänsyn, bli självständiga och lyssna att om en utvecklade muskelmassa av sådana övningar skulle vi kunna ställa upp i vilken bodybuilder-tävling som helst. Och vinna! Men det stormar. Såklart! Och så pratar vi. Så avlöser de varandra - alla de där fina ögonblicken då vi hjälper varandra att komma ihåg orden tack och förlåt - och en som står bredvid och ser det hända rörs nästan till tårar! Det är så hoppfullt att se människor växa och lära sig om livet. Så stormar det igen! Och då kan det hända att det blir lite spontanteater på gården för att göra det lite tydligare hur det där som en gjorde i stridens hetta kändes. För båda parter kanske... Det är inte lätt att vara tillsammans med andra ju. Men alternativet är outsägligt mycket svårare! För att inte säga omöjligt. 

Har ni sett vår lilla whiteboard i hallen? På sista tiden har vi - mest för vår egen skull (reflektion är nödvändigt för att få perspektiv) - noterat antal relationer som blir under en dag i en grupp bestående av ett bestämt antal människor. 

"Dagens rätt" - antal relationer    idag på Vipan

Så många relationer har ert barn rört sig i idag när 18 barn har varit tillsammans. Hade alla 22 varit på plats hade det ökat till 231! Det är ju egentligen inte konstigt att barnen är trötta efter en dag på förskolan. Och inte konstigt att det stormar heller. Det är ju också därför vi delar oss i små grupper under de mest intensiva timmarna på dagen. För när vi halverar gruppen (11 barn) sjunker antalet relationer till 55 - en betydande skillnad mot 231. Och i den lilla 11-gruppen delar vi oss i ännu mindre grupper beroende på vad vi vill arbeta med. Oftast bli det grupper om 4-5 barn som mest - oftast färre - och då sjunker antal relationer till hanterbara 6 - 10. Skönt. Då finns det rum för utveckling! 

Så har vi haft det idag. Och i vår lilla Jordtorpsgrupp skulle vi ta hand om grönsakerna vi handlade igår på vår promenad till Stenladan. Vi bestämde oss nämligen för att låta skördefestandet som närmar sig på Ön få ta lite plats även hos oss på Vipan trots att vi bestämt oss för att utforska vatten lite närmare. Så vi utrustade oss med diverse verktyg för att skala och dela morötter, kålrötter och rödbeta. En skål med vatten ställdes fram för att lägga de färdiga grönsakerna i. Ja, det var helt utan baktanke (nåja... kanske inte helt...;)). Och ja... Såklart börjar det hända saker! 

- Vattnet gör så att morötterna flyter! Vatten är starkt! 

- Flyter morötterna?

- Nej! De är för tunga. 

Då kan en ju inte låta bli att ta fram ett äpple...

- Äpplet flyter!

Vi känner på äpplet. Det är tyngre än morotsbiten. Och ändå... Är inte det märkligt?! 

Ett väldigt experimenterande tog vid. Barnen utforskade densitet och Arkimedes princip den empiriska vägen. 

Hands on! Skaffade sig erfarenheter om naturvetenskapliga fenomen som de senare i livet kommer att kunna relatera annars ganska förvirrande formler till. 

Den ena skulle "bära" upp den andra. Det var tanken... Vi försökte också att blåsa vågor i vattnet enligt teorin om att det är vågorna som bär. 

Annat material - samma tanke! Men äpplet var inte hjälpsamt. Balans är viktigt kunde vi konstatera. 

Inte ens de lätta ärtorna ville flyta. Men dem kunde vi hjälpa! 

Det är ovärderligt att ha något att hänga upp abstrakta tankemodeller på. Att kunna relatera till något. Helst egna erfarenheter. Man behöver relationer alltså! På många sätt. Som vanligt. 

Ja, så har vi haft det. Vad har ni gjort idag? 

Vi ses imorgon hör ni! Här. Där eller båda! 

P.S Nu är datum för föräldramöte klart! Kolla mailen vänner. Det blir kul att ses igen! D.S

Smakprov

Vi tänkte bara, i all enkelhet, prova på hur det kan bli när barnen själva får berätta om sina dagar här på Vipan. Delaktighet. Närvaro. Lustfyllt lärande...

Ett barn 5 år berättar:

I dag förmiddag var Blå kaningruppen inne.
Då gjorde jag och mina kompisar trollstavar. Och vi lekte med dom. Och vi gjorde dom av piprensare och pinne. Och sen la vi om i logen. En loge är där vi har utklädningsgrejer.

 

Trollstav (bilden tagen av barnet som berättar)

 

Bild från vår nya loge (bild tagen av barnet som berättar)

 

 

Hej då!

 

Hasselskogen



Nu när vi har övat upp oss på att gå långt - till Jordtorpsåsen - så kände vi nog att nu ville vi se lite annat på vår promenad. Och det föll sig så att vi stod på gården igår och pratade om hur roligt det är att plocka blommor och hur synd det är att en inte "får" plocka på gården och absolut inte på Jordtorpsåsen eftersom det är ett naturreservat.

 

- Men i den där andra skogen där växer det fullt, fullt av fina fina blommor! Kan vi inte gå dit någon gång?

 

Såklart vi kan! Ett par snabba samtal och så var det bestämt. Så idag efter frukosten och en snabb sångstund traskade vi med raska steg iväg i riktning mot Hasselskogen på andra sidan vägen. Vet ni - det kändes inte ens i benen idag. Det är så vältränade vi är nu! ;) 

 

Tänk vilken förmån det är att ha naturen så nära! Det är guld värt.  Idag behövde vi knappast inte "orma" oss alls utan kunde gå fritt efter eget huvud och titta på vad vi ville. Och det finns alltid mycket att se...

- Tänk om vi får se en räv eller en älg eller ett rådjur! De bor i skogen!

 

Hoppas!

 

Vatten kunde vi se idag i alla fall. Tur att vi hade tagit på oss stövlarna! De flesta av oss i alla fall... och de som valde att gå i skor lovade att gå "försikigt". Det gick bra faktiskt - även om det kan ha råkat klivas i en och annan liten hög av... ska vi säga... spillning? :)))

 

Vatten är fascinerande av många orsaker - det är ett ämne med många unika egenskaper.  Till exempel kan en se sig själv i det - som i en spegel. En reflexion. Just det är inte unikt för vatten såklart - men spännande ändå. Hur kan det komma sig att en kan spegla sig i vatten? Det får vi undersöka närmare.

 

Vatten kan också lägga sig som pärlor på ett strå. Vackert! Men hur kommer det sig? Är inte vatten "rinnigt"? Det blir gärna många frågor på våra promenader. Vi tror att det är därför som vi gillar dem så mycket...

 

På just den här promenaden hittade vi något som vi i alla fall aldrig har sett på vår promenad till Jordtorpsåsen...

 



 

 -Vad är det här?

 

Jaaa... Inte var det från växtriket i alla fall. Men spännande var det...

 



 

... att hitta massor av spikar...

 

 

 

... rostiga STORA metallföremål...

 

 

... och dessutom en massa kol!

 

 

- Jag har aldrig sett såna här stora kolbitar!

 

Bara en sån sak! Tänk att få uppleva med alla sinnen något en aldrig har upplevt förut. Och vi andra får vara medupptäckare. Det är inte fy skam det heller!

 

Det mesta vi såg idag hörde ändå till växt- och djurriket. Precis som vanligt. Och precis som vi tycker om att ha det.

 

 



 



 - Vi får inte äta de där svamparna. Det är nog flugsvamp...

 

Kanske inte flugsvamp - men inte matsvamp heller troligtvis. Svampar har vi mer att lära om... 

 

 

- Kommer ni aldrig nån gång? Jag vill gå in i skogen nu!

 

Jodå, vi kommer!

 

 

 - Där är den! Min koja! 

 

Ett kärt återseende.

 

 

 All packning samlades under trädet. De som ville kunde ställa sin samlarhink där också. Inte så många ville det...

 

 

 Solen sken och hasseln susade stilla över oss... Harmonin var ett faktum. Som vanligt i naturen. Då kan man i lugn och ro hitta...

 

 



 

... en gren att vila på...

 

 

 



... eller spana ifrån. Mysigt.

 

Det är ganska mysigt att gå omkring med kameran också. 

 

 

- Jag ska ta kort på fina saker. Så kan jag sätta in dem i pärmen.

 

 

Under äppelätarpausen passade vi på att mäta oss lite med växterna.

 

 

- Jag är längre än den där!

- Är du?

- Nej! Den är längre. (efter att ha tittat på bilden i kameran)

 

 

- Jag vill också mäta mig!

 

 

- Jag är en djungelflicka!

 

Fantasin får fritt spelrum i naturen. Allt är möjligt!

 

Hur det gick med blomplockningen?

 

 

- Det växer inte så mycket blommor nu. Träden tappar ju löven... Det växer bara såna där Viktoria.

 

 

Ja, det var cikoria. Viktoria. Cikoria. Vi vet ju vad vi menar i alla fall!

 

Så gick vi hemåt. Vi fick skynda på stegen lite för kalvarna som vi fick låna skogen av kom springande och var nyfikna på vilka vi var. Vi stängde noga staketet bakom oss...

 

Men då hör vi något som...

 

galoppar...

 

Ja, bilden är lite suddig. Lite exalterade blev vi nämligen! För alldeles bakom oss springer ett rådjur föbi. Först trodde vi att det var kalvarna som kommit lösa - men istället gick vår önskning om att se en räv, älg eller rådjur i uppfyllelse! Alla blev häpna. Och lyckliga!

 

- Jag har aldrig varit på så nära håll till ett rådjur! 

 

Magi.

 

 

Så "ormade" vi oss hem.

 

Och bara så ni vet Blå Kaningruppen så såg "Jordtorparna" också...

 

... japanska lyktor! Men vi plockade inga. Det fanns ingen att be om lov. Och det måste en ju!

 

Ännu en dag till ända.

Vi ses imorgon.

Här.

Där.

Eller båda! 

 

 

 

Blå Kaniner och glödande japanska lyktor

18 sept
Hej hej!
Blåa kaninerna här! Jo, igår hade vi en härlig promenad till Gullbritt som bjudit in oss att plocka Japanska lyktor. Och vi plockade massor! Vad fina de är.

Japanska lyktor

 

 

Det var ett bra ställe att komma till. Gullbritt bjöd oss också på supergoda plommon.
Det fanns fina tallar att klättra i och vi plockade kottar.
Tack Gullbritt för en härlig förmiddag!

 

 

 

Gullbritt mitt ibland barnen

Dagen i dag. Vi vill gärna ta tillvara våra fina Japanska lyktor. Här har trätts på ståltråd, så nu kan vi pynta fint till skördefesten. Vi har ju också plockat nypon tidigare och trätt på tråd.
De står att läsa på vårt nät utmot vägen, med bokstäverna NYPONROS.
(Majas alfabetssånger)

Ett härligt lugn har präglat förmiddagen där var och en pysslat med önskad aktivetet.
En del valde att arbeta med cernitlera och göra trollsländor och andra skapelser.

Sångstund, fri lek, gemensam lek: Bockarna bruse, skrivande och skapande har stått på programmet.
Nu går vi ut i den härliga solen!

Så bra att kunna ha innelokalerna för ett mindre gäng såhär hela förmiddagen. Alltemedan våra vänner "Jordtorparna" (som vi så smått börjat kalla dem) varit ut och gjort...
andra spännande saker...

 

Snacka slang...

... eller: Hur allt började.

 

Det här har fått mogna lite i tanken - men nu var det dags. Tror vi! Vi Vipor är ju inte speciellt tvärsäkra av oss...

Tankarna på vad årets tema ska handla om har likom skvalpat runt i våra frökenhuvuden och vi har stött och blött dem. Provat lite allt möjligt. Undersökt. Observerat. Och varit nära barnen! Då får en lära sig ett och annat.

 

Även i år är vårt prioriterade mål (ni minns Läroplanen, eller hur?) naturvetenskap och nu i kombination med språk och konflikthantering. Naturvetenskap började vi lyfta redan förra året i och med arbetet med "Det växande trädet". För Bofinkarnas del innebar det, som ni säkert minns, till en början en stor nyfikenhet på insekter, som sedan ledde oss vidare till en massa plantering och ett stort fågelintresse. Genom det arbetet lärde vi oss mycket om samband i naturen. Har en väl fått en nyfikenhet inom det området - ja, då lämnar det en inte så lätt. Som tur är! Vi tycker nog att fler borde få upp ögonen för samband i naturen för den kommer inte att överleva utan lite hjälp nu om en säger så... Nåja! Detta ska ju handla om förskolan. ;) Men här läggs en grund till nästa generations samhällsmedborgare och kanske en och annan beslutsfattare. Låt oss hoppas att grunden blir god. :) NU - tillbaka till målen!

 

Hur tänker vi då?

 

En kan tycka att tre mål är mycket. Och det är det! Men - det är så finurligt att målen liksom kompletterar varandra så att en kan se dem lite som en enhet. Perfekt.

 

Förskolan ska sträva efter att varje barn

 

• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap (Lpfö98, rev 2010)

Ser ni? Sedan kommer språkmålen som sammanfattningsvis bland annat handlar om att ge barnen ett nyanserat språk, uppmuntra till att utveckla ett intresse för symboler (alltså bokstäver och siffror  o s v) och  kommunikation. Och i och med kommunikationen så närmar vi oss också konflikthanteringen. Vi kan ta dem mer detaljerat i ett annat inlägg men ni ser att det där med att språk hänger ganska tätt ihop  både med ett naturvetenskapligt arbetssätt och konflikthantering. Språk är viktgt. På Vipan språkar vi mycket!

Så vi jobbar vidare ungefär som vanligt men med en liten annan inriktning. Barnen har även i år utvecklat lite parallella spår som vi tänker följa - alla med anknytning till våra mål. Vi började med insekter -  men nu börjar de ju gå i dvala eller somna in för gott och då är det temat lite uttömt. En vill ju gärna kunna studera saker på riktigt och inte bara titta i böcker eller på nätet... Då bjöd oss den låååååånga sköööööna sommaren på en god idé - VATTEN! Kanske har ni skänkt oss en och annan inte så nöjd tanke när ni har hämtat hem lite lagom blöta och halv- (eller hel...) smutiga små änglar på eftermiddagen när vi har lekt av oss vid ute-diskbänken. Men ni förstår så mycket vi lär oss!
Det blev en helt ny lek och ett nytt lärande som började när vi helt enkelt lade till slangar vid vattnet för några veckor sedan...

 

Det handlade om transport:

 

Till en början var det spännande att bara leda vattnet på nya vägar...

Sedan ville vi göra ett vattenfall...

 

... och som grädde på moset fick vi också en flod.

 

- Jag ska flyta vattnet!

- Hur tänker du då?

- Vattnet ska flyta.

- Vattnet rinner. Vad kan flyta på vattnet?

- Sakerna. Kompisarna!

- Kan en sten flyta på vattnet?

- Nej! Den är tung. Och hård!

- Ja. Är en båt tung eller lätt tycker du?

- Tung!

- Kan en båt flyta?

- Ja.

- Men den var ju tung - som stenen. Varför flyter den ändå?

- Den är hal!

 

Vi reflekterar över densitet här... Och flytkraft (Archimedes princip). Är inte det stort?

Idag, några veckor senare, får vi andledning att fundera vidare kring hur en kan transportera vatten. Vi har ju vatten väldigt tillgängligt i vårt stora skapanderum och ibland vill en ju prova saker även inomhus. Kan vattnet stanna på staffliet, t ex? Det kunde det. Men hur får vi bort det? Slang är bra att ha...

 

... men det finns ju fler metoder...

 

Här dyker ett mätglas upp också. Och vi börjar fundera kring olika måttenheter... Hur mycket är en deciliter egentligen?

Observera tummen!

 Det gäller att ha tumme med vatten när en experimenterar!

 

Parallellt med vattnet löper ett annat spår. Det är inget hinder att vara delaktig i så många spår en vill. Allt erbjuds till alla. Den som vill antar erbjudandet. Ni minns mjölkkartongerna som vi samlade. Nu närmade de sig 100-talet och vi började fundera kring hur en ska gå till väga när en vill bygga ett slott som en kan gå in i...

Vi började med att tejpa ihop dem så att de liknade tegelstenar.

 

Så mycket som möjligt fick en klara sig själv. Och det är fantastiskt att se hur alla hjälps åt för att lösa problemen!

Så staplade vi. Högt blev det!

Men inte så hållbart eller stabilt...

 

- Vi måste limma! Med limpistolen - annars håller det inte!

Sagt och gjort!

 

 

Tillsammans!

 

Men när vi började jobba på höjden visade det sig att det inte var riktigt hållbart ens med limpistol.

Då började vi se oss omkring...

Ett par raska fötter, tillhörande en byggare, tog med sig kameran och sprang ut för att dokumentera hur Staren-huset är byggt...

... och kommer tillbaka med något som ger oss ledtrådar...

 

Nu har vi jobbat länge så vi bestämmer oss för att vi behöver en paus från limmandet. Samtidigt inser vi att vi beöver en större plats för det här arbetet så...

 

 

... en limhörna växer fram och vi flyttar hela bygget dit.

 

Småbygget får samla ihop sig på en plats tillsammans med djur och dockor. Det blev en bonus!

 

När allt stort arbete är över är det skönt att sätta sig med något lite lättare som också känns lockande. Lite skrivande.

 

 

- Kan du hjälpa mig att skriva namnen?

 

Vi gör det såklart tillsammans. Men samtidigt ger vi förslag på hur man kan klara sig på egen hand...

 

Namnlapparna från förra året hänger med i år också. De är bra att ha till mycket. De är lite modifierade i år bara. Versal initial och resten gemener. Utveckling!

Som vanligt jobbar vi ju i grupper tisdag - torsdag. Det är det bästa att vi har möjlighet till det nu! Så medan två pedagoger var inne och jobbade med vatten och konstruktion så gick den andra gruppen - de Blå Kaninerna -  tillsammns med två pedagoger på utflykt och plockade japanska lyktor hos "vår" Gullbritt. Mer om det i ett senare inlägg! :)

Nu tar vi kväll och laddar batterier inför morgondagens nya äventyr. Det ryktas om en promenad - fast inte så långt som till Jordtorpsåsen den här gången. En får ju variera sig!

Vi ses imorgon! Här eller där. Eller båda!