onsdag 26 februari 2014

En dag i hasselskogen...

... är guld värd! 

Tror att vi låter bilderna tala för sig själva idag och hoppas att ni förstår känslan i...



 ...att hitta knoppar, som vi tittat på hemma på bild, i verkligheten! 


Skogens Konung - asken

- Kom och titta! Här. Den svarta! Kungen!


Hårige Hassel - hassel...


... med "blommande" hanhängen...


... och ännu inte blommande honblommor.


Dessutom kan en leka mitt i hasseln.

Perfekt!



Eka Papiljott - eken...


... knoppades också för fullt!

Och vårfåglarna sjöng - blåmesar, talgoxar och så vår duktiga räknare gulsparven (ja, den "räknar" ju till sju) hade alla sin egen stämma. Men ständig solist i kören var sånglärkan som sjöng oavbrutet. Härligt!
Korna råmade, fåren bräkte och rådjuren hoppade över åkrarna. 

Idyll!

Det räcker väl kanske så...









 














- Jag har utsikt!











Några av er fick nog hem lite slokande gräslök också idag.
Men när den plockades - då var den pinfärsk och spänstig.

Hoppas tsatzikin blev god - ni som skulle göra det! ;)))




Innan vi drog oss hemåt mindes vi något vi hittade för länge sedan...



... så vi tog en liten extra sväng i skogen. Och minsann - den var kvar! 
Vilken lycka!



Har en gott om tid - och det har vi oftast när vi går ut - då kan en koppla av en stund på vägen hem.

- Jag vill rita!

Självklart.


- Jag med!


Naturens...


.... underverk.

Vi är nöjda!
Nästan så en kan känna en liten tår i ögonvrån.
En glad tår!

Ses imorgon då.
Här.
Där.
Eller båda!



fredag 21 februari 2014

Sportlov...

... men ingen snö så långt ögat når.
 
Istället kvittrar vårfåglarna så mycket de orkar och vi funderar på det där med överdragsbyxor och overaller.
 
Behövs det verkligen nu?
 
Ja.
 
De gör väl det.
 
En stund till.
 
Men snart...
 
 
Igår skulle vi, om det inte hade varit lov, gått till Rydberggården och haft idrott. Istället gick vi till grusgropen. Och det innebar såklart inte att vi inte ägnade oss åt rörelse.Tvärtom! Miljön fullkomligen ber om rörelse. Det har vi ju också  pratat om förut. Hur bra det är med uterummet både för den naturliga rörelsen men också för att minska stress och öka inlärning och... bara njuta såklart!
 
Så vi ställde upp och gjorde oss beredda att gå.
 
- Ska vi gå till Jordtorpsåsen, hörs en förväntansfull röst ur ledet?
 
Nej. Men ååååååhhhhh vad vi längtar dit nu! Titta på knoppar, vänta på grodyngel och trollsländor och blodiglar.
 
The Vipan Way!
 
- Nej, vi ska gå till grusgropen.
- Jaha. Det är ju inte långt alls! Det är ju bara poff så är vi framme!
 
Tänk hur det kan ändra sig.
Det känns inte som så länge sedan som grusgropen var en långpromenad.
 
Så gav vi oss av.
 
- Hör du fågelsången?
 
En uppmärksam Vipa noterar att det är nya tider på gång.
 
Framme vid gropen hjälps vi åt att bära packningen fram till grillplatsen. Vi hade nämligen packat ner några korvar och lite varm choklad så vi skulle kunna stanna lite längre.
Vi vet ju hur roligt det brukar vara!
 
Dessutom är det ju både spännande och mysigt att göra upp en eld.
 
 
 
Så det gjorde vi.
 
 
 
 Vi minns också hur viktigt det är att elden får "luft" om den ska brinna bra.
 
- Den måste ha syre om den ska leva. Som vi.
 
Ja.
Det är inte vilken luft som helst liksom.
Syre.
:)
 
Så vi byggde "eldhus" med plats för luft.
Och det brann så fint!
 
Sedan måste en vänta...
Korven vill inte ha eld.
Den vill ha glöd.
 
Så då passade vi på att... 
 




... klättra upp i ett träd.
 
Och inte vilket träd som helst utan...

 
- En gran?
 
- Ett taggträd?
 
- En tall!
 
 
Och när en kommit upp... 
 
 
 
... ja då vill fler följa efter såklart!
 
 
 
 Utsikten är fin där uppifrån!
Och det är lite rogivande att stå på en gren och se allt lite så där från ovan...

 
 
 
När vi hade fått klättra...
 
 
... av oss...
 


 
... lite och...
 


 
... utmana oss själva...
 

 
... att sträva...


 
... mot högre mål...
 

 
... var det äntligen dags för en korv.
 
Mums!
 
 


En får själv välja matplats.
 
Naturen är fantastisk!
 
 
 
Videkissarna smyger sig fram...
 
- Va? Är det en katt?
 
Nja...
Kanske inte riktigt.
Men mjuk och go´! :)
 
På hemvägen kunde vi...
 

 
... kika på...
 

 
... en annan utsikt...



- Kolla! Där ser jag havet!
 

 
- Ja. Och Ölandsbron!

Nog är det tur att just det här är vår plats på jorden!

Och hemma på Vipan...


 
... fortsätter vårexperimentet.
 
Se vad den har växt. Löken.
 
Men ännu låter den oss inte veta vad den ska bli när den blir stor...
 
 
 
Kanske kan den - precis som vi - bli vad den vill!?
 
Spännande!
 
 
 
Ha en skön helg nu alla.
 
Och krya på er alla sjuklingar så vi får ses igen nästa vecka.
 
 
Här.
 
Där.
 
Men helst båda såklart!



 

 

tisdag 18 februari 2014

Det ena leder till det andra


Ni vet hur det är...

Solen har just gått upp och en känner hur det liksom kliar i fingrarna att ta tag i något... rejält!

Eller hur?



Nåja.


Så är det i alla fall om en råkar vara en Vipa. En av de lite kortare Viporna. De långa längtar oftast vid den tiden efter en rejäl kopp kaffe. ;))) Men det där att ha lust att göra något - det liksom spiller över även på oss långbenta.

Så...


... när klockan precis passerat 7.00 och Vipan slagit upp sina dörrar så plockade vi fram vårt "ägg". 
Nej.
Inte frukostägget...:)



Mikroskopägget!

Det är ganska fascinerande att se saker på riktigt nära håll. 
Ögonfransar till exempel.
Ser ut som... gräs nästan.

- Ögonfransar kan inte växa. De måste ha vatten då. Tårar kanske. Man får gråta mycket då växer de! 

Kanske fungerar det med glada tårar också... Hoppas!

Något en måste minnas är att alltid...



... ha penna och papper i närheten. Vad en än gör nästan. 
För en blir alltid sugen på att utforska på olika sätt

Alltid!

Så här ritar vi alltså vår bild av hur en ögonfrans verkligen ser ut. 
Mikroskop är bra.
Men pennor är minst lika bra!

Minst!

Så drar det igång.
Det ena...


Ni minns snödropparna som vi fick igår?



Idag skulle de undersökas i mikroskopet.

Såklart!

... och det ledde till...






... det andra.
Såklart!

- Jag vill göra snödropparna! Då behöver jag grönt... Till stöden.


Ni är ju så vana nu men.. ändå.

Stöden - det är stjälkarna det. 
Men vilken tillgång det är att först ha ett eget ord, en egen erfarenhet, att knyta det "riktiga" ordet till. 
Ja...
Det bär emot lite att kalla stjälk för mer riktigt än stöd.

För vad gör stjälken - om inte stöder blomman.



Hur som helst.

Stöd.

Stjälk. 

De skulle göras i alla fall.

Och en Vipa hittar ju i skåpen, så att få fram papper och annat material som en behövde var ingen sak.
.


Stöd/Stjälkar



Så själva blomman. 
Notera att mikroskopet hela tiden finns med.
Använder en inte det själv så behövs det till andra saker. 


Mer material.

Färg.

Solen måste ju vara med!


Och rötter, vatten och moln.



Så var det klart!
Här är ståndare och pistiller också med i form av små, små pärlor som omsorgsfullt valts ut.

Och det blå på blomman - det är mycket medvetet ditmålat.

- Det är honungen som bina hämtar.
- Nej, det heter pollen, vet en annan Vipa.

Det är fantastiskt!



Frågor?
Om det var allt?


Nej såklart inte!

Vi har gjort fiskar.
Byggt kojor.
Räknat.
Skrivit.
Läst.
Varit ute i solen! 
.
.
.
.

Och... 


... undersökt en tatuering med mikroskopet. :)

Hur levde människor innan det fanns mikroskop??? ;)))



Var det nåt mer... 

JO!

Vi har ett vårexperiment också!


När vi grävde ute så hittade vi en... 


... lök.

- Vad är det för lök tror du, undrade Vipan som grävt upp den?

Vi har ju några teorier.

Så klart måste vi ju undersöka.

Det är ju så vi gör.

The Vipan Way!



Imorgon kör vi igen!
Då får vi se vad som händer när portarna slår upp...;)

Vi ses!

Här.

Där.

Eller båda!