Denna dagen - ett liv!
Som farbror Melker sa... ;)
Och gissa om det passar perfekt på vår allra, allra sista promenad till Jordtorpsåsen.
Som Vipor alltså.
Vi hoppas såklart att det bara är en av många, många promenader dit under många, många år framöver.
Jordtorpsåsen förtjänar det.
Vi förtjänar det.
Viporna!
Viporna!
Både de med långa ben och de som har aningens kortare.
Människorna...
Människorna...
Jordtorpsåsen är vårt element!
Idag.
Ja, alla dagar.
Men idag var det just annorlunda bra.
Idag hade vi sällskap!
Hela 6 föräldrar hade möjlighet idag att följa med oss.
Det kändes så... rätt!
Och annorlunda bra!
Dessutom var det så roligt att fröken Karin kunde vara med.
Så skönt att du är tillbaka. <3
Och vår inlånade fröken Lotte.
Tack särskilt till dig. <3
Men vi vet - lockar en med Jordtorpsåsen är det svårt att motstå! <3
Fröken Inga var saknad - men hon hinner ju upptäcka allt det nya med oss. <3
Sedan.
I Glömminge.
Stora stenen.
Östra skogen.
Havet kanske?
En måste ha högtflygande planer när en ska börja i förskoleklassen!
Hur skulle det annars se ut? ;)
Men just idag var det stort att ha med sig en pappa som delade med sig av sin hand till alla barn.
Vipan-kraften sitter djupt rotad.
Trygghetscirkelns magi.
Njuta av att vara på plats.
Så vägen dit gick idag väldigt snabbt.
Många sprang...
Kanske har vi löpträningen att tacka för det, Malin? :)
Det var hit vi ville...
... dammen!
Luften var visserligen full - och då menar vi FULL - av trollsländor...
... och det var magiskt att står där mitt ibland dem.
Höra prasslet från deras skira vingar i den tunga och varma luften.
Se deras glänsande färger gnistra i solljuset.
Och...
Larver som levde hittade vi också.
Men vet ni.
Idag var det en annorlunda dag.
Den fröken som alltid har en kamera framför sitt öga gjorde något annat idag.
Annorlunda bra det också! ;)
Jo.
Visst blev det bilder.
SÅ annorlunda var det inte!
Då hade det varit konstigt rent av.
Men någon bild på den levande larven blev det inte.
Ett tips är att snarast packa picnic-korgen och ge sig av dit en dag när solen skiner.
Lägg er på magen och lek finns i sjön.
Bästa!
Inte heller det gjorde den här fröken så mycket idag.
Låg i magläge alltså.
För idag var föräldrarna medupptäckare.
Utforskade tillsammans med barnen.
Var ärligt nyfikna.
Det var fantastiskt!
Så den här fröken hade lite ståpäls...
Kämpade lite med tåren i ögat...
Och bara myste!
Annorlunda bra!
I sanning.
Fräsch citronfläckad kärrtrollslända såg vi i flera exemplar.
Mosaiksländor.
Flicksländor.
Och...
- Kom och titta! Det sitter en alldeles blå slända här. Vad är det?
De långbenta Viporna var observanta minsann!
En blå jungfruslända upptäcktes.
Men fastnade inte på bild.
Den här gången!
En viss fröken kanske möjligtvis kommer smyga upp en ledig dag och vänta på den.
DÅ blir det bilder.
Här.
Där.
Vem vet? ;)
För övrigt hittade vi:
Massor av iglar.
- Jag har trettioen här i hinken! Trettioen!!!
Ja.
Många i alla fall.
Som fick simma tillbaka lugnt och fint ner i dammen när vi tittat på dem.
Och en viss pappa och fröken var inte rädda för varken iglar eller att bli blöta om fötterna så de användes flitigt av de kortbenta Viporna när de ville se på något som fanns lite läskigt långt ut.
Perfekt!
Två snokar simmade lugnt över dammen också till vår stora förtjusning!
Ödlor och salamandrar.
Ja, det var gott om liv i dammen idag!
Alla var lyckliga!
Både de med korta ben och med långa.
Vi var ju välutrustade och hade stövlar med oss idag, så att promenera bland tuvullen var bara ett nöje.
Då fångade en "nyfödd" (teneral) pudrad kärrtrollsländehane sig själv.
Praktiskt!
Något annat som fångade sig själv
och som vi aldrig sett tidigare tillsammans var den här filuren...
... en vattenskorpion - eller klodyvel som den också heter.
Många djur blev det!
Roligt var det.
Och mysigt.
Men så blev vi väl hungriga mitt i allt!
Tur att fröken Emma <3 hade hämtat fantastiskt goda pannkakor som vi åt tillsammans med äppelmos.
Aldrig har en pannkaka varit så mumsig.
Det kan vi lova!
Men.
En ska inte låta tid bara gå till ingen nytta.
Det är inte så vi jobbar på Vipan. :)
Nej.
Om ingen har tänkt ut något åt en då får en vara lite kreativ och tänka själv!
Inga konstigheter.
Har någon tagit med Fia med knuff så får en väl spela lite Fia med knuff.
Även om en inte har en tärning.
Men en sko fungerade...
Oklart hur.
Men vi var överens om reglerna.
Det är ju huvudsaken!
Efter pannkakan blev vi mätta och belåtna.
Värmen var intensiv.
Vi drog oss in i skuggan av en massa hassel...
- Ska vi gå in på toan?
Njjjjjaaaa...
Vi hade faktiskt inte kissat just där.
;)))
Nu får ni fantisera lite.
Tänk er att ni ligger i en mustig doft av lätt förmultnande löv.
Någonstans surrar en humla.
Bofinken kvittrar.
En lövsångare också.
Spröda lugna toner som vi känner väl från vilan på Vipan passar in och känns inte konstiga eller malplacerade.
Trots att naturens egen "musik" är så vacker i sig själv blir det här liksom en pusselbit som passar.
Inte störa, inte förstöra.
Vi lägger oss tätt tillsammans.
Någon erbjuder massage till en mamma som ligger bredvid.
Några ligger PÅ en mamma.
Och på en fröken. ;)
Och så slappnar vi av...
Vi önskar att ni hade varit med! <3
Det här är svårt att föreställa sig.
Magi.
I en skog av hassel.
Så var det dags för dagens nyhet.
Vi har aldrig gjort en tipspromenad förut.
- Nu finns det tre Vipor med långa ben som kan hjälpa till att läsa frågorna om ni vill.
- Jag har långa ben.
- Jag kan läsa.
- Jag också.
Ja.
Nya tider.
- Men vi får väl gå med i alla fall?
- Ja, såklart!
En del frågor var riktigt svåra.
I alla fall för fröken.
Tur att barnen var med.
Så blev det prisutdelning.
Vi fick kakor...
Ni får fantisera om hur de smakade. :)
Gott - är bara förnamnet!
Så var det bara slut kvar av dagen.
Hur gärna vi än hade önskat att få stanna så måste vi gå hem.
Ja...
Gå är väl slöseri med spring?
:)
Vissa Vipanfröknar är helt enkelt lite raskare än andra... <3
Vi gjorde det tillsammans!
Så som vi gillar det.
Vi sade hej då till kalvarna.
Och hjärtar naturen även idag.
Det är skönt nu.
Det blommar i varenda buske.
Och gräset är högt!
Vip-högt!
Det var den sista promenaden med Vipangänget.
Vi tror vi alla kände stundens al(l)var...
Denna dagen - ett liv!
Och vilket liv sedan...
Vi gjorde det till en dag att minnas.
Länge.
Vipan forever!
Vi ses i alla fall imorgon igen.
Här.
Där.
Eller båda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar