Vipan vår vän...

... tomt blir det se'n

När ni har lämnat oss 

Med saknaden

Tack för allt kul

Och vi hoppas så

Ni kommer tillbaka och hälsar på

Lycka till och ha det bra!

Vi ska sakna er så

Men nu har det blivit dags att säga HEJ DÅ! 

Lycka till och ha det bra!

Vi ska sakna era glada skratt

Men minnena finns kvar

Av allt roligt vi haft

(Text o musik: vår egen Karin Johansson ❤️) 

Ja. 

Då var den här. 

Den sista officiella Vipan-dagen! 

Den firade vi med lekar på Pingvingården till att börja med!

Det behövs inte så mycket för att det ska bli en nytändning. Trots att det är på sluttampen... 

Men det är klart - är en fem år och på det sjätte tänker en inte så. 

Vad är början och vad är slutet? 

Det är kanske inte relevant... 

Det är ju pågående. 

Varje stund är en ny början! 

Så det som är slutet på det ena - är alltså början på det andra!

Vi firade egentligen alltså början på något nytt... 

... med kända lekar som fotboll. 

Och "nya" - som...  

...en väldig massa hästar i olika aktiviteter.

Galopp! 

Trav!

Hopp! 

Och nya färdigheter och utmaningar såg dagens ljus. 

Ja. 

I sanning var det nog en början. 

- Hahaha! Bollen stannade på huvudet! 

Början! 

Vad väntar bakom hörnet? 

Om en tänker att varje avslut är en början så blir det genast mycket mer spännande.

Fjärilar i magen.

Bubblor av lycka.

❤️

Inne på Vipan väntade i alla fall bästa "början-lunchen" - hamburgare! 

- Hur många får man?

Det är den ständiga frågan. :) 

Ofta är vi hungriga som vargar efter våra aktiviteter. 

Och törstiga som kameler...

Gunvor och Karin hade dukat så fint som till fest till oss. 

Och så åt vi alla tillsammans. 

Så som vi gillar det!

För även om vi har delat oss och delat oss och delat oss igen - 

det är tillsammans som magin sker!

Till efterrätt fick vi ljuvligt goda somriga jordgubbar. 

Och glass... 

Det är också magi. 

Lite grädde på moset blev det också.

För det var ju också trefaldigt sexårskalas idag! 

Någon har fyllt och några ska fylla... 

Och nu skulle alla firas!

Medan vi fortfarande är Vipor.

För de långbenta Viporna kändes det lite som inför ett 50-årskalas på sätt och vis. 

Och vi insåg att...

... 6 år nog är det nya 50! ;)

En snyter det inte ur näsan precis! 

Men det blev bra!

Glädjen stod högt i tak.

Och det blev sång och dans som det anstår en 6-åring! 

Eller tre! 

❤️

Vi kunde inte ha fått ett bättre avslut.

Eller början! ;)

Nu tar vi ner skylten. 

Om än symboliskt...

Vi tackar för tiden som vi fått låna era barn.

För att vi fått se dem växa och utvecklas till de underbara personligheter de är idag.

För att vi fått dela skrattet.

Gråten...

Nyfikenheten.

Kreativiteten.

För att vi fått uppleva trygghetscirkelns magi.

Och för att vi har fått dela en bit av livet med er alla!

❤️

Mycket roligt väntar i höst!

Men på Vipan stänger vi nu.

Visserligen kommer vi fortfarande att ha dörren öppen. 

Nyfikenheten kommer fortsätta att spira.

Men - sommaren intar oss nu.

Med sina soliga dagar och ljumma kvällar.

Med myggbett och fågelkvitter.

Med salta bad och packade picnic-korgar.

Med skrubbade knän och tappade tänder.

Med iskalla glassar och klarblåa himlar.

Och ett litet spännande pirr i magen...

Detta är det sista blogginlägget från oss. 

Vi ses säkert! 

Inte här. 

Men där!

Och kanske... på en annan plats i cyberrymden!

❤️

P.S Under sommaren kommer alla blivande förskoleklassare få ett brev - med en "läxa". 

Läxor kan vi diskutera... Men den här är viktig. 

Den kommer låta på ett ungefär så här...

Till den första dagen i förskoleklassen - ta med dig något som växer, något som har växt eller som ser ut att kunna växa! 

Ha en skön sommar!

önskar 

Vipanfröknarna

❤️